Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1869, sida 1

Högrändaren.) Roman at Galduin Möllhausen. (Fri öfversättning at Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. Mac Ivor påskyndade sina steg. En oxgroda brummade högt efter honom, de mindre grodorna instämde i en hes kör, och paddorna inföllo äfven, så att det ljöd som en aflägsen klockringning, likt den man hör, då en lifdömd föres till afrättsplatsen. — Bah, tröstade sig Mac Ivor, — träskdjuren börja röra på sig, emedan natten inbryter; ingen har ännu blifvit aträttad om dvällen. Han förskräcktes öfver sina tankar, och hans fötter rörde sig hastigare framåt. Slutligen låg den i skymning höljda, gamla dvarnen framför honom, och vattflr brus öfverröstade nu hvarje annat ud. Mac Ivor andades friare. Varsamt smög han sig fram till blockhuset, men säckpiparen och hans jöljeslagare hade ännu icke återkommit. Han fortsatte utan dröjsmål sin väg utför strömmen. Vattnets brusande lugnade honom, men han hade knappt gått fem minuters väg, så vunno grodornas röster åter öfverhanden, och ju mörkare det blef, desto gräsligare ljöd deras sång, så att Mac Ivor ) Se H.-T. N:o 116.