Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1869, sida 2

Böteborg den 24 Maj. .Den ärade representanten för Sunner boå skref sig vid den första riksdag har bevistade (år 1867) Jöns Pährsson, mer skrifver sig numera Jöns Pehrsson, er osäkerhet beträffande det rätta stafningssättet af sitt eget namn, som angisvei mannens bildningsståndpunkt i allmänhet — Af hans motioner vid första riksdager framstodo isynnerhet tvenne, den ena on användande af en million riksdaler uta bankovinsten till utlåning åt jordbrukare den andra om ändring i tulltaxan, hvar han ville framförallt komma åt lyxenSå skulle alla viner beläggas med värde tullar om 25 procent, hvarjemte alla rå ämnen, som vårt land icke sjelft producerar, borde draga 5 procents tull. — Den som ertappades med smuggleri til ett värde öfver 25 rdr skulle stånda tjufsrätt. Mest gjorde sig dock hr Jöns P—n be kant för sina hänsynslösa och råa yttranden under debatten, hvaribland ett anförande ådrog honom den ofta omtalade ursäkten från länskamraten hr Medin. Manner var, genom allt detta, föga accepterad inom andra kammaren och ähördes mera såsom en kuriositet, i hvilken egenskap han också ådrog sig läktarens nyfikna blickar. Redan under 1868 års riksdag började Jöns P—n vinna en viss terräng, och man förutspådde att han skulle komma att framdeles, sedan han blifvit mera varm i kläderna, vinna allt större uppmärksamhet. Detta har i viss mån bekräftats, genom händelserna vid 1869 års riksdag. Här kom ,nöden i Småland hr Jöns P. till hjelp, och så fick hans egenskap at rikshushållare tillfälle att utveckla sig i all sin glans. Först yrkade han nedsättning i första hufvudtiteln från 1,417,000 rår till jemnt en million, såsom skäl hvarför anfördes bland annat, att ,sedan lättade kommunikationer finnas, vågar man tänka att en mindre kostsam hofstallhållning låte sig äfven göra. Vidare yrkade hr P—n nedsättning i de öfriga hufvudtitlarne, deri han raskt yrkar dels indragningar af hela anslag, dels nedsättningar med runda summor, utan annan motivering, än att motionären tycker att sådant bör kunna ske, och detta icke efterhand, utan redan 1870, oberoende deraf att en mängd redan tillsatta tjenstemän skulle dermed på en gång beröfvas tjenster och löner. Och för alla dessa åtgärder vädjar motionären till ,,samvetets röst och Guds domstol. Följde så motionen om ordensväsendets upphäfvande, hvars motivering var äfven ganska salfvelsefull: ,,Af jord ir du kommen, af (till?) jord skall du iter varda — heter det. Då den värde motionären tillika yttrade: ,att skurkar och bedragare ofta nog belönas med en ller annan riddarorden — så ådrog letta yttrande honom en tillrättavisning från en ledamot i kammaren, som eljest zillade motionens syfte, och detta med len verkan, att hr Jöns Pehrsson tydligen örlorade sin vanliga tvärsäkra hållning och ursäktade sig med sin okunnighet, wilket var ganska hyggligt af honom. Denna ärlighet iakttog han dock ej, när nan vid ett annat tillfälle uppläste ett yttrande om val-censur, i st. f. val-census. Då ordet också trycktes samvetsgrannt efter skriften, skyggade hr Jöns Pehrsson j tillbaka för att offentligt anslaga korrekturläsarne för detta misstag, warför han hotade att hålla efter dem. Denne samme hr Jöns Pehrsson har emellertid väckt ett visst uppseende, som NONSENS SARGEN SORAN SRA