Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1869, sida 1

t boktryckaren ansvarig för tryckta skrifter, t men utskottet har ej velat göra någon skillnad mellan periodisk skrift eller dagblad och andra skrifter, dervid det likväl invecklat sig i motsägelser och kommit in i tvetydiga bestämmelser rörande begreppet ,utgifvare, hvilket än afser försattaren, än förläggaren, än någon annan. Det hade alltså, såsom en talare anmärkte, svarit bättre, om utskottet öppet förklarat, satt det saknat tid och krafter till det svåra arbetets utförande, oaktadt en af utskottets ledamöter, hr Sjöberg, tog denna anmärkning så illa, att han ej kunde afhålla sig från att i gengäld bestå anmärkaren en god dosis af sitt bästa gift. (Hr Sjöbergs tunga har nemligen en ganska ymnig tillgång på sådan vara, och han hushållar ej dermed). Af hvad som förekom under debatten torde de hrr tidningsredaktörer, som ordat om det attentat mot tryckfriheten, som legat i motionerna, böra serskildt beakta frih. Liljencrantz erinran om stadgandet rörande qvarstad. Med denna 8, utropade frih. L., skulle jag, såsom justitidstatsminister, göra det fortsatta utgifvandet af hvarje obehagligt blad omöjligt. — Detta är alldeles riktigt. Denne höge embetsman eller hans ombnd kan lägga qvarstad på hela upplagan af en tidningsnummer, blott åtal deremot ofördröjligt anställes. Utt fortsättande härmed, äfven om åtalet ogillades och åtgärden alltså vållade nägra kostnader, skulle tillintetgöra en tidning. Detta vådliga stadgande kan näppeligen anses förenligt med verklig tryckfrihet, om det också qvarstår blott såsom en hotelse. Hrr tidningsredaktörer torde hafva i allmänhet förbisett de stränga bestämmelser den rärvarande tryckfrihetsförordningen, i flera hänseenden, innehåller, då de betrakta deras upphäfvande såsom en underordnad sak jemförd med undertryckandet af ansvarings-systemet. Den tid kan dock komma, då de få ångra en sådan missuppfattning och beklaga sin egen kortsynthet. Afven den, som är fullt förvissad derom, att den närvarande representationen icke skall vilja inskränka tryckfriheten, lärer dock ej kunna förbise, att denna representation är hvarken sentimental eller ömtålig i öfrigt. Pressen skall på densamma kunna utöfva ett godt och legitimt inflytande genom framställningar, som utreda begreppen, korrigera misstagen och höja sinnesstämningen; men hotelser och maktspråk lära här näppeligen verka, åtminstone hvad majoriteten inom riksdagen angår. Det är antagligt, att frågan om förändring i vår tryckfrihetslag skall förekomma till diskussion vid det förestående publicistmötet i Göteborg, hvartill inbjudning kommer att ofördröjligt utfärdas. Måtte saken blifva der så förhandlad, att det goda intrycket af vårt första publicistmöte må blifva derigenom stärkt, icke försvagadt! Den vigtiga frågan om utsträckning af valrätten till andra kammaren, hvarom motion blifvit väckt af hr Uhr, kunde naturligtvis nu ej ådraga sig synnerlig uppmärksamhet, då man väl borde åtminstone låta en legislaturperiod af det nya statsskicket förbigå, innan man började ändra dess hufvudgrunder. Så kunde ej heller frågan om den ekonomiska lagstiftningen leda till någon åtgärd, oaktadt denna fråga tydligen hör till dem, ,,som icke kunna salla. Konstitutionsutskottets historiska utredning af denna sak förtjenar det bästa erkännande. I gårdagens plenum voro bänkarne i andra kammaren ganska klent besatta; man märkte att många riksdagsmän redan begifvit sig af hem. Några lifvande ärender förekommo ej förrän mot slutet af plenum, då man kom till frågan om klockartjensterna, hvilka en talare ansåg vara helt visst de mest , onyttiga och onödiga tjenster i vårt land, då man, nota bene, noga skiljer dem från organistoch kantors-befattningarne, hvilka innebära något annat än den s. k. klockare-tjensten. Det blef mycken munterhet vid denna anmärkning, och flera tecken antyda, att mer än en motion skall till nästa riksdag förberedas rörande indragning af nämnda tjenster. En allvarligare diskussion uppstod rörande lagutskottets utlåtande i fråga om förändrade föreskrifter ang. jordegares och arrendatorers ömsesidiga rättsförhällanden, deri hr Bergström, i asgifven reservation, uppställt förslag till 3:ne korta SS, hvilka inneburo ett äliggande för jordegare att med brukare träffa ordentligt uppgjorda och i kontrakt affattade aftal, såvida dessa skulle ega någon giltighet. Det var egentligen från de skånska bänkarne detta förslag förordades, men när det kom till votering erhöll det blott 39 röster mot 48, som biträdde utskottets mening, att helt enkelt afslå alla i detta ämne väckta motioner. Det var häraf ganska klart, att brukarnes intresse icke var det, som låg andra kammarens jordegare närmast om hjertat. Då föredragningslistan nu var genomgången — klockan var också öfver 3 e. m. — återtogs anslaget om plenum till aftonen, och riksdagsmännen fingo alltså skollof denna afton, hvilket de kunde väl behöfva, då plenum föregående natt ej slutat förrän närmare kl. I på morgonen. Så var man fri. att gå ut till Diursården