Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1869, sida 2

Göteborg den 22 Maj. Valrörelsen i Frankrike är förtjent af uppmärksamhet icke minst ur den synpunkt, att den lyftat några flikar af den förlåt, som under vanliga förhållanden döljer de ideer och lidelser, som röra sig inom franska folkets bröst. Den inblick man sålunda vunnit ger intet stöd åt deras hopp, som trott, att kejsardömet står på säker grundval, om man med kejsardömet menar det system, som, mer eller mindre modifieradt, herrskat från December 1851. Det oansvariga allenastyrandet, äfven när det alstrar bländande storverk, diktaturen, äfven när den smyckar sig med demokratiska attributer, den centraliserade förvaltningen, äfven när den uppträder! med varsamhet och humanitet mot , det suveräna folket och inlägger förtjenst genom att befrämja affärernas lugna gång, har icke lyckats vinna anhängare inom det slägte, som uppvuxit under detta system, än mindre försona sina gamla motståndare, och aldraminst utplåna minnet af de nesliga medel, hvarmed det kommit till stånd och hållit sig uppe. Uppträdena i Paris, der lefverop för republiken höjts och återupprepats af ofantliga folkmassor på bulevarderna, vittna tillräckligt derom, att de extrema åsigterna icke minskats i styrka under den tid de hållits komprimerade, och att de åtgärder kejsaren onekligen vidtagit i den arbetande klassens intressen icke kunnat förmå denna att betrakta kejsardömet som dess ideal af statsform. I olikhet med populacen i det gamla Rom vill arbetaren i Frankrike något mer än bröd och skådespel, och detta hedrar honom, äfven då de oklara föreställningar om en socialistisk republik han hyser kunna vara farliga för den lugna utvecklingen mot det mål, som föresväfvar honom och alla, som ha en gnista , ideologi uti sig. Dessa extrema åsigter, det kan man med säkerhet förutse, skola dock få ganska få förespråkare inom lagstiftande församlingen. Vigtigare är hvad som nu visat sig, att allenastyrandet och centralisationen förlorat till den grad alla hållpunkter äfven i provinsstäderna och landtkommunerna, att de fleste kejserlige kandidaterna, för att hafva någon utsigt att blifva valde eller emedan de allvarligen hylla denna uppfattning, lånat sina program af Emil Ollivier, en af den ryktbara femmannaoppositionen från 1857, hvars åsigter då stämplades som upplösande och fiendtliga mot ordningen, men nu, utan att hafva förändrat sig, omfattas VESTRE