Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1869, sida 2

Dagens post. FRANKRIKE. Utrikespolitiken har, som man kunde vänta, uti valförsamlingarne i Paris spelat en — jemförelsevis — underordnad roll. Några få talare kommo tillbaka till den olyckliga mexikanska expeditionen, men utan att göra synnerligt intryck, enär ämnet är temligen utslitet. Desto mera i ögonen fallande är det, att t. o. m. det radikala partiets anhängare, hvilka eljest fordra afväpning, afskaffande at de stående armåerna, m. m, i flera valmöten tillkännagåfvo stor missbelåtenhet, så snart det blef tal om 1866 års händelser. I Salle des peupliers (6:te valkretsen) yttrade den radikale kandidaten Jules Ferry (medarbetare af ,,Temps): ,Jag är ingen anhängare af krigspartiet, men då jag tänker på händelserna år 1866, blir jag ovilkorligen fattad af samma känsla, som gamla soldater, hvilka äro betäckta med sår. Och hvad angår dem, som då påstodo, att Preussen hade anspråk på bättre geografiska gränsor, och derföre uppmuntrade till detta lands utvidgning, så förklarar jag: ,, Hvem I än ären, så hafven I förrådt Frankrike! Detta yttrande mottogs af hela församlingen med så stormande bifall, att polismyndigheterna funno sig föranlätna att upplösa församlingen. Emil Ollivier vidrörde i det tal, som han höll i Chatelet-Theatern den 12 dennes, likaledes Frankrikes förhållande till Tyskland. Han yttrade: , Tillåten mig att kasta en blick på den utländska politiken! Jag har öfverallt — i Italien, i Österrike och Preussen — försvarat nationalitetsprincipen, denna enhetsprincip, som utgör folkens lycka och bringar dem trefnad. Men denna nationalitetsprincip vill jag icke lemna understöd genom revolutionen. Ja, så ofta revolutionen ställt sig i spetsen för folkens sträfvanden efter enhet, har rörelsen stannat. Man tänke på Italien under åren 1848 och 1849, och på parlamentet i Frankfurt. Då deremot Viktor Emanuel och grefve Bismarck ställde sig i spetsen för rörelsen, triumferade densamma. Men låtom oss ära den store skaparen af denna id, Daniel Manin. Han sade till Viktor Emanuel: Blif Italiens regenerator; till Cavour: uppgif de federalistiska iderna och understöd din konung; till Garibaldi: ställ ditt segerrika svärd till den italienska enhetens — disposition; till Mazzini: upphör med dina anfall mot konungen, drag lig tillbaka! Och alla lydde hans råd afbrott under rop af: Det är falskt! Lefve Mazzini!), och Italiens enhet dlef upprättad med Frankrikes bistånd. Tyskland uppnåddes samma resultat zenom konung Wilhelm och hans store ninister grefve Bismarck (En röst: ,,Detta ir en infamie! De preussiska bajonetterna da massakrerat de tyska befolkningarne ör att upprätta enheten. En annan röst: Bravo! Lefve friheten!). Efter dessa afAAnnn FFE