Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1869, sida 3

Bernard. Den sårades tillstånd är mycket betänkligt, och man fruktar t. o. m. för hans lif. — — — Framför Chatelettheatern och på bastiljplatsen blefvo mer än 60 personer häktade. De femte och sjunde valkretsarne i hufvudstaden äro de oroligaste. I den sistnämnde skulle förliden Lördag hållits icke mindre än fem valförsamlingar. Regeringen hade emeilertid vidtagit allvarsamma åtgärder för förebyggande af nya oroligheter. Starka afdelningar af polisen voro uppställda, dörrarne till möteslokalerna voro stängda, och valmännen underrättades om, att de voro uthyrda. Häremot hördes energiska protester, och man börs(jade sjunga marseljäsen. Plötsligen öppnades en kasern på gatan Mouffetard, en afdelning gardister utryckte och uppställsde sig med gevär för fot. Åsynen af den beväpnade styrkan förmådde de-samlade satt ätskiljas. De ordnade sig i kolonner soch drogo till bulevarderna, afsjungande marseljäsen. Talrika häktningar lära skett. Det lärer se mörkt ut för Lesseps att blifva vald i Marseille till medlem af lag sstiftande församlingen, Man påstår t m., att han på högsta ort anhållit ait föl afstå från sin ställning såsom officiell I kandidat, men att detta blifvit honom förvägradt. I Det berättas, att en officer vid det 5:te hisstjägare-regimentet, som stått i nära förhållande till den bekante biskopen af Orleans, hade i ett bref till denne prelat skarpt klandrat organisationen af franska armen och förklarat, att alla hans kamrater vid regimentet voro lika klerikalt sinnade som han. Genom indiskretion af en underofficer, som renskrifvit manuskriptet, lärer underrättelsen härom kommit till krigsministern. Följden blef, att öfversten blef ställd på half sold, regimentet fick ombyta garnisonsort, och författaren till brefvet jemte åtskilliga andra officerare måste begära afsked. ENGLAND. John Bright har sedan gammalt varit en nagel i ögat för tories. Det ser nu t. o. m. ut så, som skulle lord Russelil, rikta sina anfall mot honom. I dag åtta sli dagar sedan bragte nemligen lord Russell i öfverhuset på tal regeringens politik j 1 ( med afseende på den sociala frågan i Irland. Han framhöll nödvändigheten af: att skydda de dervarande medborgarnes lif genom att sätta i kraft vissa strängare åtgärder, hvilka år 1847 gjorde god ver1 kan mot de agrariska förbrytelserna. Derefter klagade han öfver, att regeringen icke under innevarande parlamentssession f behandlat frågan om arrendeförhållandena på Irland samtidigt med kyrkofrägan, 1 1 a 1 V ,enär denna underlåtenhet i förening med vissa tal af Bright hade väckt de orimligaste och för det allmänna lugnet sarligaste förhoppningar hos de lättrogna och lätt agiterade irländska arrendatorernad. Grefve Derby gick än längre. Han förklarade som stor godsegare på Irland, att: hans afgifter från arrendatorerna hittills! hade reguliert ingått, men att nu den föreställningen gjort sig gällande bland; bönderna, att regeringen från nästa år skulle öfvertaga de nuvarande egarnes Ö rättigheter. Ansvaret härför ville han ! lägga på Bright. De tvenne närvarande t ministrarne Granville och Kimberley försvarade iftigt sin kollega mot dessa an-! fall, i det den förstnämnde ännu en gång ( försäkrade att regeringen, t. o. m. om den 1 hade åsidosatt alla andra lagförslager, ! f 1 8 icke under en och samma session kunde c kommit till något gynnsamt resultat genom att bringa å bane begge dessa irländska angelägenheter. Emellertid medgåfvo de dock, att Brights planer endast voro hans! egna, enär de ännu icke vunnit regeringens bifall. Minnet af den store irländaren ODon-A nell — befriaren, som hans tacksamma 1 landsmän kalla honom — har blifvit firadt s med — hans andra begrafning. För mer än 20 år sedan begrofs hans lik på en af Dublins kyrkogårdar. Sedan dess har en st l 8 a minnesvård åt honom blifvit upprest pål! en kyrkogård vid det närbelägna Glosnevin, och till en derunder varande graf fördes den 14 dennes de jordiska qvarlefvorna af den store agitatorn. Processionen utgjordes at icke mindre än 7,000 personer, hvaribland lordkanslern af Irland, kardinal Cullen, deputationer från en mängd irländska städer, m. fl. Presten Thomas Burke höll vid grafven ett tal, i hvilket noggrannt redogjordes tör allt, hvad ODonnell verkat för irländska folket. 0 f a P ITALIEN. 7 k 5 8 t r n Genom den nya ministerens sammansättning har den hittillsvarande piemontesiska oppositionen sammansmält med regeringspartiet, så att med undantag af den egentliga venstern äro nu alla partier samlade i en grupp. Den nya ministeren kan också sägas vara en protest emot den p politik i romerska frågan, som följdes afsy