Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. IIur Whiteleafs ädelmod och den unge lairdens kärlek till sin syster låter förena sig med planen att uppoflra det arma barnet begriper jag inte; kanske är jag för gammal dertillWhiteleass ädelmod kan ej vara något annat än ett doldt skurkstreck, och den unge lairdens kärlek till de sina? O, den arme gossen har förlorat mycket af en sann Mac Ivors ande, — men det är inte hans skull — annars skulle han ega mod att spränga banden och bekämpa svårigheterna. Men likväl eger han en Mac Ivors stolthet, ty dag och natt drömmer han om sina förfäders stamgods. Han vill bort; han vill undgå det förderfliga inflytandet och tror sig ernå detta genom att förena det guldlockiga barnet med ormen. Arme gosse! slöt säckpiparen sina sorgliga betraktelser och sänkte åter hufvudet mot bröstet. — Och Eva, miss Eva, hvad svarade hon på sin brors skurkaktiga fordringar? frågade Fortis med feberaktig ifver. — Skurkaktiga? frågade gubben förebrående och upplyftade åter hufvudet, — fremling, ni talar tanklöst; en Mac Ivor kan vara olycklig, men aldrig någon förÅy Sa H-T. N:o 1090.