komiterades arbete, fattade K. M. den 16 sistlidne April följande beslut: Emedan den genom k. brefvet den 8 Oktober 1867 klaganden (Sven Nilsson) tillerkända godtgörelse bl bestämd att utgå med visst dagtraktamente under komitäns sammanvärd, utan att något förbehåll angående den tid eller det arbete, som derunder borde af komitns ledamöter egnas at det dem lemnade förtroendeuppdrag, ansetts lämpligen böra meddelus J samt ostridigt är att l-lomitens förhandlingar blifvit fortsatta äfven efter den 16 Januari nästlidne år, då riksdagen tagit sin början; ty och ehuru, enligt hvad handlingarne ranleda, de ledamöter af komiten, hvilka tillika oro riksdagsmån, under riksdagen endast i jemförelsevis ringa mån deltagit i komitens då ännu Återstående gemensamma arbeten, hvilkas fullgörande, enligt hvad ofvan förmäles, till hufvudsakligaste delen blifvit åt andra ledamöter inom komiten anförtrodda, samt på grund häraf, med undantag allenast af klaganden, samtlige förenämnde riksdagsmän, och deribland äfven de medlemmar af första kammaren, hvilka ej, såsom klaganden, varit i åtnjutande at riksdagsmanna-arvode, funnit sig för sitt arbete i komiten ej böra fordra arvode för flera dagar under riksdagen än de tio, då komitän haft sammanträde — finner K. M:t likaväl, enär klaganden af nu uppgifna förhållanden ej ansett sig förhindrad, att, utöfver det af honom uppburna riksdagsmanna-arvode, särskildt i sin egenskap af komiteledamot, väcka anspråk på dagtraktamente för hela den tid riksdagen fortgått, samma anspråk vid frågans bedömande ur rättslig synpunkt icke kunna underkännas, i följd hvaraf och då klaganden således ej kan förvägras att för tiden från och med den 6 Januari till och med den 16 Maj nästlidne år utbekomma traktamente, hvilket dock, enär klaganden under nämnde tid, tillfölje af sitt riksdagsmannauppdrag skolat i Stockholm sig uppehålla, ej må beräknas till högre belopp, än för de derstädes boende personerna blifvit bestämdt, eller 4 rdr dagligen, och följaktligen efter denna beräkning utgör 488 rdr, men häraf, enligt armåförvaltningens beslut, endast 60 rår blifvit utanordnade, K. M:t pröfvade skäligt att med ändring af öfverklagade beslutet nu anbefalla armeförvaltningen att till klaganden, derest han till utbekommande deraf sig anmäler, utanordna återstående 428 rdr. — Irolofning är tillkännagifven mellan ministern friherre C. F. Palmstjerna och fröken Hanna Maria Edla Holst, dotter af hofmarskalken Holst och dess fru, född Benedicks, samt mellan vice auditören Ernst Edelstam och fröken Odelberg, dotter af possessionaten Axel Odelberg på Enskede. — Djurgårdsteatern öppnade Annandag Pingst sina portar för sommarsaisonen med ,,Theblomma, opera-buffa i 3 akter af Duru och Chivot, mugiken af Ch. Lecocq. Huset var utsåldt och pjesen emottogs med mycket bisall. Uppsättningen var dYENEn och smakfull och utförandet sådant man alltid är van att finna på denna teater. Emellan akterna och efter styckets slut uppträdde skridskokungen hr Jackson Haines och frl. Leopoldine Adacker. Hr Haines mottogs vid sin entråe med stormande applåder, hvilka upprepades efter de nummer i hvilka han och frl. Adacker visade sin vackra konst. Eleven tycktes vara sin mästare värdig. (A.-B.) — Jernrägs-eldsvådor. Det på Pingstaftonen från Stockholm till Upsala afgående eftermiddagståget antände i grannskapet af Knifsta station ett upplagdt vedförråd ar omkring 50 famnar, hvilket totalt nedbrann. Pingstdagen inträffade långs denna linie ej mindre än 8 antändningar, hvilka dock lyckligtvis dämpades i sin början, alla dessa orsakade af från lokomotivet kommande gnistor. — Dödsfall. I A.-B. läses: På Carlberg har i dagarne dött af bröstsjukdom en kadett med namnet Björkman, hvars lefnadshistoria ör ganska rörande. Han var son till en fattig bonde. Han hade måst underkasta sig de hårdaste försakelser för att erhålla den undervisning, som erfordrades för inträde vid krigsskolan. Härat uppkom sannolikt början till hans sjukdom: otillräcklig föda, en vinter tillbragt i Upsala i oeldadt rum. I Upsala hade han erhållit understöd af en arbetare med namnet Holm, tro vi, icke stort rikare han än Björkman, men som dock bjelpt honom med ett och annat. Kadetterna ha särdeles vackert behandlat kamraten, de hade slagit sig tillsammans för att betala underhållsafgiften för honom och de ha vidare sammanskjutit medel för att dermed godtgöra den hederlige arbetaren, som har till godo hos den aflidne ett icke så obetydligt belopp.