Sedan han uppnått stranden, följde han den uppåt. Han tycktes vilja njuta af den friska aftonluften. Uppfyllda af misstroende lemnade vi vårt gömställe och hunno på en omväg till ett ställe, hvarifrån vi obemärkta kunde se efter notarien. Det mörknade hastigt, och vi kunde således långsamt följa efter honom utan fruktan att blifva upptäckta. Han gick allt längre, till dess han slutligen uppnådde den träbydda, der båtkarlen Barrow bor. Jakten låg midt emot hyddan i flodmynningen. I hyddan brann eld, och det mot oss vända fönstret var upplyst; men Vbhiteleaf smög sig dock två gånger omkring byggnaden, innan han gick in. Vi lade oss ned tätt utanför fönstret för att lyssna, Wbhiteleaf. och Barrow hade tagit plats i närheten af fönstret, troligtvis för att kunna blicka ut och ej öfverraskas af någon förbigående. Vi befunno oss således tillräckligt nära dem för att höra deras röster och uppfatta nästan hvarje ord genom den tunna brädväggen. I början talade notarien blott i allmänna ordalag och tycktes vilja öfvertyga sig om Barrows sinnesstämning. Men efter en qvarts timmas förlopp, och sedan båda