Fortis, som uteslutande tänkte på Evas sorgliga belägenhet, skänkte ej säckpiparens sista, hemlighetsfulla antydningar nägon vidare uppmärksamhet och satte sig åter. Långe Rob stirrade en stund ut i toma rymden och fortsatte derefter sin berättelse. — Då den raska flickan på ett så otvetydigt sätt hade tillkännagifvit sitt beslut, utstötte den unge lairden en förbannelse, sådan jag aldrig förr hört från en Mac Ivors mun, men i samma ögonbliek ångrade han sin häftighet. Han bad ifrigt om förlåtelse och urskuldade sig dermed, att hans felslagna förhoppning rörande hans älsklingsönskan hade försatt honom i denna hästiga sinnesrörelse. Det guldlockiga barnet tröstade kärleksfullt den olycklige brodern, och under tårar bad hon honom hoppas det bästa af familjens förenade bemödanden. Han deremot tillbakavisade all tröst med hårdhet och sordrade, som ett bevis på hennes systerliga tillgifvenhet, att hon skulle bevilja notarien en sammankomst och sjelf meddela honom sitt beslut. Frolic och jag hade ej blifvit upptäckta. I den troa att den beslutna sammankomsten med notarien skulle ega rum redan samma dag, och kanske äfven i lusthuset, lemnade vi ej vårt gömställe, utan höllo