Utlåtanden: Konstitutionsutskottet 15. Stats— 102. Lagi 86. Banko33. Bevillnings26. Sammansatta 2. ärskilta 3. Tillfälliga: från första kammaren 14. från andra d:0o 43. 324. Härtill komma memorialer från kansliet, en mängd officiella berättelser m. m., samt slutligen riksdagens skrifvelser till K. M:t. Vid 1868 års riksdag voro motsvarande siffror följande: Kongl. Maj:ts propositioner 34. Motioner: i första kammaren 91. i andra d:o 334. 425. Utlätanden: Konstitutionsutskottet 10. Stats110. Lag52. Zanko21. sevillnings24. Sammansatta , 9. Särskilta 1. Tillfälliga: från första kammaren 20. från andra d:o 1869 ärs riksdag har företett följ Kongl. Maj:ts propositioner Notioner: i första kammaren 55, i andra d:o 350. Utlåtanden: Konstitutionsutskottet 14. Stats102. Lag42. Banko16. Bevillnings17. a MH 7. 1. : från första kammaren 10, från andra d:o 15. 257. Det är, såsom man finner, ett ganska respektabelt antal ärenden, som hvarje riksdag haft att handlägga, och det är åledes icke att undra öfver, det man måst taga tiden väl i akt. Men här gäller det dock mindre, kan man invända, ärendernas mängd än deras beskaffenhet. Och hvilka äro då de stora saker, som blifvit utförda? Härtill må anmärkas, a en stats lif, är en begyn period af tre år alltför särdeles stora samhällsfrågor kunnat lösas. Likväl har framdeles visa, den nu ningsperioden icke varit på detta område ofruktbar. Den hufvudsakliga i sådant hänseende torde dock ligga deri, att många vigtiga frågor blifvit bragta på tal och kommit till öfverläggning, så att deras slutliga lösning blifvit icke så litet förberedd. De förarbeten, som i thy fall blifvit gjorda, hafva helt visst icke skett förgäfves, om de också icke ledt till något afgörande resultat för ögonblicket. Men det finnes äfven många skenbart obetydliga frågor, som äro af rätt stor vigt för nationens djupa lager. Så obetydlig frågan om t. ex. klockartjensterna må synas, så berör den likväl ganska djupt församlingarnes och kommunernas intressen. På samma sätt med t. ex. snöskottning, väggrusning, m. m. IIvad man t när det rörer nande riksdagskort, att några der skulle , såsom vi vilja slutade lagstift2 härvid mäste bek af dessa heter, under det kommunerna eller Vi lida i detta fal lisationens följder, ärenden aga, det är att många äro stats-angelägenatt de borde tillhöra äns-representationerna. l af den gamla centraoch då statsmakterna nu hafva samma benägenhet som hvarje makt, att icke vilja släppa någonting ifrån sig, skola de dertill förmås endast derigenom, att ärendernas mängd blir dem öfvermäktig. Så skall den utvidgade sjelfrelsen för kommunerna — hvilken likäl i vårt land befinner sig på en särdeles lycklig ståndpunkt — och landstingens större befogenhet utveckla sig genom omständigheternas egen nödvändighet. Har den nya representationen motsvarat de förhoppningar, som nationen fästat vid densamma? Andra kammarens talman har besvarat denna fråga sålunda, att man nu, vid 1869 års riksdags slut, hyser hvarken samma förhoppningar eller samma farhågor som vid 1867 års riksdags ingång. Det är ett rätt vackert erkännande från den sida, der man i den nya statsförfattningen såg stora vådor. Huruvida förhoppningarne nu blifvit förminskade lärer väl bero på hurudana dessa förhoppningar varit. För hvar och en, som insett att den politiska reformen omöjligt kunde innebära hela samhällets pånyttfödelse på en gång, finnes, idt vi förstå, ingen anledning till nedstämmande aj hysta Förväntningar. Riksdagens former hafva arbetat utmärkt väl, lemnande det bästa vitsord för den insigt och skarp sinnighet, hvarmed de blifvit genomtänkta