åller, att han är nevö till svenske konun-ti en Karl Johan. bl SPANIEN. Ki Nationens smärta öfver det för lång tid h edan förlorade Gibraltar har gifvit sig fä uft i cortes uti ett tal af Orense, som örfrågade sig, huru regeringen för framiden tänkte ställa sig till denna fråga. Jtrikesministern Lorenzana svarade, att så egeringen vore fullt öfvertygad om frå-Åii sans stora betydelse; men innan man an-ÅS myter underhandlingar om ätergifvandet k vf Gibraltar, måste Spanien hafva vunnit r. m stark organisation och dess finanser a rara iordningställda, så att det åter kan su ntaga sin rang bland de europeiska stor-. nakterna. l Strängt klerikala tidningar kunna icke sli rösta sig öfver den al cortes beslutadesu kultusfriheten. En af dem yttrar: ,Det!d synes oss vara en dröm, en förskräcklig s dröm; men det är en sasaväckande san-S ning. Den katholska nationen har upp-t hört att officielt så vara. Mot detta be-k slut af dessa s. k. konstituerande cortes s böra vi hafva till fältrop: Lefve den ka-m tolska enheten! Ned med kättarne! Lefvelv Carlos VII! Till gengäld för alla dessasr bigotta anfall har en deputerad, Chav, ill cortes föreslagit att på de platser, der! ingvisitionens bål fordom flammat, uppresass minnesvårdar till erinran om ,,den beslu-U tade kultusfriheten och till förevigande afss den afsky, som den religiösa sanatismen i förtjenar. De mest klerikalt sinnade is cortes hafva till största delen lemnat Ma-i drid, och återstoden lärer snart skola: följa efter, allt af harm öfver den religiösa frågans utgång i cortes. Provisoriska regeringen har hos den franska på det högsta klandrat, att en del franska embetsmän på gränsen vid Pyrenerna tillåta bildandet af carlistiska band. I S:t Jean de Luz har en carlistisk generalstab slagit sig ned, i Biarritz bo 1614 carlistchefer, och i Bayonne pågå formligal vapenöfningar inför de franska autorite-I ternas ögon. s — AFD5j — AMERIKA. Presidenten Grant har hittills icke va-. rit lycklig i valet af sina kolleger i regeringen. Hans förste utrikesminister, Elihu js Washburne, måste vika plats för Fish.l: Dessutom inträffade straxt efter den 41. Mars flera andra ministerförändringar. Dessa ombyten i kabinettet synas ännu icke vara slut. Ett telegram trån Washington meddelar, att både utrikesministern 1 Fish och marinministern Borie med förstaskola nedlägga sina portföljer i presidentens hand. Huruvida dessa nya förändringar stå i förbindelse med. Alabamafrågan och unionens blifvande politik. gentemot England, skall väl snart gifva j sig. På många håll antages, att senaten ansett Fish och Washburne alltför moderata mot England. Som man yet, går senatorn Charles Sumner långt i sina anspråk på England i Alabamafrågan, och det är icke otroligt, att han sjelf skall blifva Fishs efterträdare som utrikes-minister. Emellertid skulle detta under alla omständigheter vara ett elakt tecken. Från Filadelfia skrifves till , Times:j ,Alabamafrågan har ingen framgång i riktningen af en utjemning med England. Allt hvad vi erfara från Europa gär ut på, att England skall afbida nya förslager från Förenta Staternas sida, enär det sjelft icke kan gå längre i sina anbud. Enligt telegrammer från Washington lärer utrikesministern förklarat, att Motley, den; nye ambassadören i London, icke skullej få bestämda instruktioner med sig, utan i stället blifva bemyndigad att underhandla med. England på basis af senator Sumners tal. Ambassadören Motley skulle den 19 dennes anträda sin resa till England. De engelska tidningarne äro eniga om att förkasta hvarje anspråk från Förenta Staternas sida, som går utöfver det gjorda anbudet att läta saken afdömas genom en kompromiss. Till och med den engelska , Morning Post, som eljest hyser stor förkärlek för Förenta Staterna, tror icke, att kabinettet i Washington under nuvarande törhällanden skall låta det I komma till ett krig med England. ,Observer förklarar, att Motley snart skall lerfara, det hans mission i England skall I blifva alldeles fruktlös, om han vill uppträda med Sumners program. Ett telegram meddelar, att Pacific-jernbanan blifvit färdig den 10 dennes. Den mexikanska kongressen har skyndat att följa det af Förenta Staterna gifna exemplet med afseende på Cuba; den har nemligen auktoriserat presidenten Juarez satt erkänna insurrektionen på Cuba som krigförande makt, så snart han finner ögonblicket lämpligt dertill. De fartyg, som föra cubansk flagga, få fritt löpa in i mexikanska hamnar. För öfrigt ha underrättelserna från Cuba på den sednaste tiden låtit mera gynnsamt för Spanien. Om förhållandena i Paraguay har nu lemnats meddelanden, hvilka bekräfta de förra uppgifterna om paraguiternas ännu icke böjda mod och de allierades inga lunda goda ställning. Det heter nemligen: .Man berättar alltjemt, att de allierade Jarmeerna äro i begrepp att framrycka; men det fattas dem en chef och tillräcklig disciplin. Man väntar Osorio, som antages kunna höja sinnesstämningen. De allierades operationer skola troligen först börja på allvar, sedan de brasilianska kamrarne sammanträdt. Antingen skola nem