Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1869, sida 2

dagas olver, atv cn prorestäantiskå dIIje tenheten förhåller sig så likgiltig för den t tatholska kyrkans omfattande och outtrött-p iga verksamhet med anledning af det före-l tående kyrkokonciliet i Rom nästa De-1? ember månad. Päfven har, som bekantj, ir, genom en , apostolisk skrifvelsek aflg len 13 September 1868 uppmanat protet tanterna till deltagande i konciliet och ittalat den förhoppningen, att de som vilseförda barn skola återvända till Kristi ! gen hjord. Dermed antydes, att kon-ff iliet skall sträfva för återupprättandet af len förra enheten i kyrkan, eller med an-. Ira ord: protestanternas omvändelse tillit ratholicismen. , Hitintills — heter det i sc ,Augsb. allg. Zeit. -— har det från pro-stantisk sida, med undantag af en skrif-o velse från de holländska protestanterna, v icke afgifvits något allvarsamt svar påls påtvens inbjudning. Man hade väl haft inledning tro, atv det berlinska evan-t geliska kyrkorådet, som går och gäller för!s den tyska protestantismens högsta myn-I lighet, ihågkommande sitt gamla kall att!c taga kontinentens protestanter under den!s preussiska örnens beskyddande vingar, skulle hafva utfärdat en frimodig och y manlig förklaring. Men kyrkomötets cirkulär af den 16 Oktober 1868 till konsitorierna är så undfallande och så fred-! igt, att det genast fann ett nådigt mot-Ai ( 1 f qj 4 L 4 j 4 j tagande hos sjelfva konsistorierna. Det i kyrkorådets högsta kretsar för närvarande tal om att från protestantisk sida senom ett motförslag om ett allmänt protestantiskt kyrkomöte öfvertyga katholikerna om protestantismens lifskraft. Planen — heter det än vidare — gär ut på att förmå samtliga protestantiska kyrkostyrelser i Tyskland till ett högtidligt, offentligt tillkännagifvande, hvarigenom den augsburgiska konfessionen af år 1530 förklaras som den fortfarande normen och det rätta uttrycket för protestantismens dogmatiska enhet. Denna plan finner iv sändaren i ,Augsb. allg. Zeit. vara för kastlig, enär den icke skulle leda till annat, än ,att sätta protestantismens dogmatism mot den katholska kyrkoförsamlingens dogmatism. Han påyrkar allmiinna tillkännagifvanden från ,hela det protestantiska trossamfundet, icke från öfverkyrkorådet i Berlin; han beklagar, att den protestantiska kyrkan nästan öfverallt är inträngd i ,ärfda former och byråkratiska kedjor, samt uppmanar lekmän och prester till ett talrikt deltagande i ett protestantiskt kyrkomöte i Worms, som af dervarande prester är sammankalladt till den 31 dennes. , Efter hvad vi erfara — tillägger författaren — skall deltagandet blifva utomordentligt stort. Auktoriteterna hafva beredvilligt ställt Trefaldighetskyrkan i Worms, som rymmer 5,000 personer, till församlingens disposition. Äfven i Nordtyskland har man redan beslutat sända deputationer till festen. I ett bref från Frankfurt fästes uppmärksamheten på, att börsen i Frankfurt genom den af grefve Bismarck föreslagna hörsskatten skall komma att förlora mycket af dess hittillsvarande betydelse, enär de stora utländska lån, som förut blifvit atslutade der, framdeles torde blifva kontranerade i Wien eller Mänchen, d. v. s. utanför det preussiska området. , Börsskatten — så heter det i brefvet — lärer vara hemtad från den franska lagstiftningen; men man borde betänka, att det icke fumes någon konkurrens för Paris, hvaremot man i Frankfurt icke kan vara 1 hrocent dyrare än på de rivaliserande börserna i Mänchen, Wien eller Amsterdam. Det enda botemedlet skall nog finnas, då denna åtgärd börjar utöfva sin verkan på de preussiska statspapperen, hvilka svårigen skola kunna håila sig på sin höga ständpunkt. : FRANKRIKE. Transke ambassadören i Berlin, Benedetti, har i dessa dagar af kejsaren blifvit upphöjd i grefveständet. I hutvudstadens första valkrets förekom ett valmöte den 9 dennes, vid hvilket kretsens hittillsvarande representant Carnot icke infann sig, men deremot tvänne kandidater af liberal färg, den som talangfull folktalare bekante advokaten Gambetta och en viss Andre-Pasquet. Förhandlingarne öppnades med ett föredrag af en arbetare Tolain, som diskuterade frågan om, hvilken af de två tillstädesvarande kandidaterna, man skulle välja. Efter hans förmenande borde det icke vara tal om att välja Andre-Pasquet, enär denne icke tillhörde det radikala partiet, utan till den ,iutrig, som kallar sig den liberala uniouven, och som börjar med Jules Favre samt slutar med Thiers. Tolain föredrog Gambetta, till hvilkens radikala sträfvanden han visserligen sade sig hafva förtroende, men önskade dock, det han måtte uttala sina åsigter i den sociala frågan. Etter ett tal af Andrå-Pasquet, hvaruti denne försvarade sig mot Tolains aufall, tog Gambetta ordet. ,,Gambetta — säger , Libertet — är en fullkomlig folktribun; hans röst är utomordentligt klangfu l, och han TI förstår utkasta enskildta uttryck, som i nög grad smickra den publik, som utgör åhörarekretsen i valförsamlingarne. SadaIne ord voro: folkundervisning, absolut sjemlikhet, den radikala demokratien, jesuliternas utvisaude, o. s. v. Då Gambetta luttalar: ,absolut, radikal. ,jesuiter, ilå orden i hans mun en klang, som alldeles bedärar åhörarne. Han talade mer — half timme naturliotvis under start