Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1869, sida 3

A 6 Ierrestads Folkhögskola. I Aftonbladet läses följande bref från signaturen Å., hvilket vi taga oss friheten att meddela äfven våra läsare: Herrestad den 30 April. Vi ha i dag slutat vår första halfårskurs. Det skedde utan alla ceremonier, då ingen examen eller betygsutdelning, såsom vid andra skolor är vanligt, här kunde komma ifråga. Sedan sista förmiddagslektionen var hållen, ställde föreståndaren och biträdande läraren några afskedsord till eleverna, en kort bön hölls, lärare och elever skakade hand med hvarandra, och så var denna sex månaders sammanlefnad slut, hvars minne hos dom, som deri deltagit, säkerligen ej så snart skall 6. IIuru har nu detta första försök att grunda en folkhögskola i mellersta Sverge slagit ut? är en fråga, som vid slutet af detta första skifte i skolaus tillvaro helt naturligt gör sig sjelf. Jag skall söka så kort som möjligt svara derpå, lemnande alla detaljer åt en något utförligare redogörelse som inom kort kommer att, jemte berättelserna från de skånska folkhögskolorna, inflyta i en särskildt för ändamålet utgifven brochyr. Eder, som är väl bekant både med hvad folkhögskolorna gjort till sin uppgift och hvad som icke ingår deri, skall det ej förvåna att höra, att några bestämda resultat i allmänhet här ej äro att påvisa, och ej heller kunna vara det. Undervisningen har hufvudsakligen skett genom föredrag: alla förhör, med undantag af dem, som samtalsvis skett för tankeöfning, ha varit uteslutna. Söker man derför resultaterna i vissheten om att bestämda pensa blifvit till alla sina delar noga inhemtade, måste man således söka förgäfves. Men söker man dem företrädesvis och i första rummet i ett friskare lif, i en öppnare blick för det stora i Guds skapelse och styrelse, i en skärpt och upplyftad tanke, i ett varmare och medvetnare fosterländskt och medborgerligt sinne, har säkerligen ej heller denna skola arbetat förgäfves. Sällsamt skulle också vara, om unga män, af hvilka de allraflesta med ej liten uppoffring kommit hit i bestämd afsigt att lära, skulle under ett halft år kunnat vistas här, dagligen höra lärare som sökt meddela dem det bästa de sjelfva egt, och träda i den uppfriskande beröring med jemnåriga, som endast kamratlifvet skänker, utan att deraf mottaga ett starkt intryck. Ett sådant intryck är också det jag vågar tro ett stort antal af de nu bortdragande eleverna medföra från denna skola. Jag har sett det i den nytända glansen i månget öga, i den förvandling månget ansigte undergått, samt i allmänhet i en större förmåga hos flertalet att skriftligen och muntligen uttrycka sig med reda och klarhet. Detta är visserligen ej ett så kalladt positivt resultat i den mening, hvari man vanligen fattar detta uttryck, men om dermed menas en verklig, beståndande vinst, ett plus i själsodling som förut ej funnits, tvekar jag ej att säga, att äfven vår skola lemnat ett sådant. Men att positiva resultater äfven i den andra meningen vunnits, derpå saknas ej helt och hållet bevis. De föreligga i de ganska vackra prof på färdighet i teckning, som af ett större antal af eleverna blifvit utställda vid en dagen före afslutningen inom skolan hållen festlighet, i en förbättrad rättskrifning af modersmålet, i någon vana att uppsätta bref och kortare skrifter samt i en ganska allmänt uppöfvad förmåga att lösa äfven mera invecklade räkneproblemer ur det praktiska lifvet. Till resultaterna af detta slag, och till de mest nyttiga räknar jag äfven den färdighet att uppmäta, kartlägga och afväga mark, som eleverna under en skicklig och nitisk lärares ledning förvärfvat, en öfning, för hvilken de visat ett lifligt intresse. Åfven i sång och vapenöfningar har, i förhållande till den korta tid, som deråt kunnat egnas, ej så litet medhunnits. Hvad föredragen beträffar, ha de omfattat fäderneslandets och i samband dermed äfven Norges och Danmarks historia och författning, den politiska såväl som den kommunala, beskrifning af de tre länderna, deras natur, folk och inrättningar; en särskildt utförligare beskrifning af Östergötland i alla dessa hänseenden, med framhållande af dess fornminnen, berömda ställen och orter, märkligare der timade historiska tilldragelser, samt namnkunniga personligheter, som der lefvat och verkat; vidare; en öfversigt af verldshistoriens hufvudfolk och hufvudhändelser från historiens början till våra dagar, med strängt afseende på det inflytande de utöfvat på den menskliga utvecklingens gång och christendomens successiva förverkligande; de stora upptäckterna och uppfinningarne; en tafla af kulturlifvet i samtidens förnämsta stater, såväl i den Gamla som i den Nya verlden, i form af en sådan geografisk beskriming, der hufvudvigten lagts på skildringen af folkets tillstånd, dess framsteg i borgerlig frihet, andlig och materiel odling o. s. v.; af naturläran fysikens och kemiens hufvuddrag med förtydligande experimenter, jordytans utvecklingshistöria, en skildring af verldsbyggnaden samt beskrifning af menniskokroppens byggnad i förening med sundhetslärans allmännaste grunder. Brist på lärarekrafter har gjort, att i djuroch växtläran ingen motsvarande undervisning kunnat lemnas; men denna brist har man i någon mån sökt aihjelpa derigenom att under de uppläsningstimmar, hvarom straxt skall vidare nämnas, äfven populära och goda skildringar i dessa ämnen föredragits. Ortens veterinärläkare har dessutom under några timmar på den sednaste tiden talat med eleverna om några af husdjurens vanligaste åkommor och sättet att förekomma dem. Att modersmålet intagit en mycket framstående plats bland skolans undervisningsämnen säger sig sjelf. Utom uppläsningstimmarne har det haft åt