Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1869, sida 2

Från England. (Från redaktionens korrespondent.) London den 7 Maj 1869. Regn, köld, varmt väder och dimma, se der i korthet en veckas fysiognomi i London! Af värme hafva vi emellertid till dato haft minst, hvadan vextligheten ej är så utvecklad som i fjol eller vanligtvis vid denna årstid. Emellertid faller priset på bröd, arbetsförtjonsterna stiga, arbete (kroppsligt) finnes fullt upp, och räntan rör på sig. Man betalar nu villigt 4 2 x i Bank of England och fruktar för en stegring, ty man ,rullar bra redan. Sednaste veckan klarerades endast i ,the Clearing House vexlar till ett belopp af 80 millioner pund; multiplicera detta med 18, och man häpnar, att något sådant är tänkbart; men allt är tänkbart i denna verldsstad, denna medelpunkt för handeln och vandeln å vår planet. I Tisdags bereddes engelska allmänheten och de svenska landsmännen härstädes den länge otåligt väntade njutningen att höra Christina Nilsson. Hon uppträdde för första gången under denna säsong på italienska operan såsom Lucie, och jag behöfver ej säga att hennes emottagande var lysande. Hon öfveröstes med blommor och hindrades att utföra sin roll genom applåder; hon har aldrig förr uppträdt i denna roll, men sällan har man hört och sett den så återgifven. Jag har sett och hört Jenny Lind under hennes glansperiod i denna opera, dock var uppfattningen och sången nu helt annorlunda, mästerliga båda två. Donizettis musik kan således uppfattas på två sätt lika sannt och griande. Genom en landsmans artighet hade jag tillfälle att i går afton bevista uppföråndet at , Martha, med vår landsmaninna i hufvudrollen. O, huru skönt att höra dessa silfverrena, förtrollande toner! Michaeli är starkare, men detta är något som man ej kan föreställa sig. ,Spinnscenen qvarlemnar framför alla andra ett oförgätligt intryck. Fru Michaeli, här i London en älskling, brukade vanligen sjunga i den scenen en svensk sång, och på grund deraf uppvaktades fröken Nilsson kort före operans början af en landsman med en liten bukett lefvande blommor samt en biljett med anhållan att bära den under spinnscenen. Buketten var enkel, bestående af en qvist , Liljekonvalje, en dito af ,,Förgät mig ej, en ,Ängboll samt den första. och vackraste ,Mossrosknopp som fanns i London, allt ,,en miniature och ombundet med blå och gula sidenband. Sinnebildernas betydelse uttrycktes genom några få, enkla ord: ,,Convalarian är en bild af vårt hemland, rosen Eder ståndpunkt inom konsten, Ängbollen den enkla, blygsamma blomman från Eder hembygd