Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1869, sida 2

— Jag vidhåller den och skall så göra, så länge jag kan uttala ordet nej, svarade det arma barnet bestämdt, dock ej ovänligt; — du kallar honom visserligen vär familjs vän, men hur kan han vara vår vän, när han inte upphör att förfölja mig med sina anbud, mig, som endast känt honom ett par dagar? Hur kan han vara vår vän, då han kallblodigt ifrar för att jag skall blifva olycklig? På hvad grund anser han sig öfverhufvud berättigad att uppträda på detta sätt i vårt hus? Den omständigheten, att han önskar köpa vår egendom, kan ej ge honom någon rätt dertill. Och vår mor, om hon hade någon aning om Whiteleafs planer, skulle hon väl då tillåta honom att stanna längre här? O, Fortesquieu, det är inte ädelt af dig att taga Whiteleafs parti, då du vet att jag skulle bli gränslöst olycklig genom ett sådant steg. O, jag hade föreställt mig en broders skydd helt annorlunda! Det sade det arma barnet och derefter grät hon bittert, Men den unge lairden