Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1869, sida 2

gre. De se de dödas andar, de se längt in i framtiden. Hvem kan väl hålla något! hemligt för Rob Mac Leary och Frolic? Vi ha upptäckt ormen under det hala skinnet och känna hans planer; ormen undgår inte sitt öde, och den unge lairden skall åter bli sin egen herre. Efter denna med stor liflighet framsagda inledning teg Rob en stund. Den lätta rodnad, som hade uppstigit i hans fårade ansigte, försvann, och i det han riktade sina ögon med ett lugnare uttryck mot den förvånade Fortis, fortfor han ännu ifrigare, hvarunder han alltjemt begagnade indianska bilder och liknelser: — Inom tre solhvarf skall qvarnens jakt inträffa här, för att föra den ljuslocige fremlingen till hans strålande solblommas sida. Den dystre Barrow sköter seglen och styret; han kommer ensam. Fremling, förstår ni att sitta vid styret och lägga ett fartyg nära upp i vinden? frågade han derefter den öfverraskade Fortis. — om sjön inte är alltför svår kan det väl gå för sig, svarade den sistnämnde, — ni bör veta, min gode vän, att hela min sjömannakunskap inskränker sig till hvad jag lärt derhemma på floder och dammar. — Det är sannt, återtog säckpiparen, — ni kan inte ha lärt det, men ett redigt hufvud och ett modigt hjerta förstå att reda sig i alla lägen. Jakten är lätt att styra, och en fjerdedels timmas öfning skall göra er till mästare. Hah! Den guldlockiga blomman styr jakten i storm och oväder! Och ni? Edra ögon behaga mig; det är bekanta drag, och solblom