Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1869, sida 1

Riksdagen. Tisdagens sammanträden. Första kammaren — förehade till behandling ätskilliga lagutskottets betänkanden, deribland ett, afgifvet i anledning af erhållen återremiss i vissa delar å förut afgifvet utlåtande angående ändringar i konkurslagen. Sedan nemligen båda kamrarne äterremitterat den del af sistnämnda utlåtande, deri afstyrkts en motion af hr Hierta om fastställande af ett visst minimum, hvarunder ackord icke får af konkursdomstol fastställas, hade nu utskottet föreslagit detta minimum till 25 procent af skuldsumman; doek att vederbörande domstol ej må vara förhindrad fastställa ett ackord derföre att en eller annan borgenär uttryckligen medgifvit att nöjas med mindre procent. T Fröman, Faxe och von Gegerfelt uppträdde mot den föreslagna förändringen. Ett sådant bestämmande, som utskottet nu antydt, komme nemligen att leda till godtycke, förutom den stora svårighet som måste möta för detsammas, tillämpande i alla förekommande fall. Af dessa med flere skäl önskade nämnda talare, att det måtte förblifva vid nu gällande stadgande. Deremot talade grefve C. G. Mörner, hrr Hasselrot, Wallenberg, friherre A. C. Raab samt hr Schartau lifligt för godkännande af utskottets förslag, alla under framhällande af den stora missbelåtenhet, isynnerhet hos affärsmännen, som tvångsackordet framkallat. Serskildt meddelade sistnämnde talare, att Stockholms köpmannaförening genom dess ordförande låtit frambära sin lifliga önskan att utskottets föreliggande gyförslag måtte godkännas. Utskottets hemställan blef utan omröstning bifallen. Vidare hade detta utskott jemväl erhållit återremiss å en hemställan derom, att riksdagen måtte lemna utan afseende ett af herr Isberg väckt förslag, äsyftande ,,att den, som i konkursmål yrkar, att någon borgenär skall sin fordran med ed fästa, åligger att .om sådant yrkande underrätta borgenären. I följd af återremissen hade nu utskottet inkommit med förslag till lagförändring i det syfte motionen angifver; och blet detta utskottets förslag på yrkande af hrr Wallenberg; Hasselrot och Schartau m. fl. godkändt. Utan diskussien godkändes vidare ej mindre lagutskottets betänkande n:o 37, deri med anledning af återremiss, ånyo hemställts, att åtskilliga föreslagna ändringar i exekutionsväsendet må lemnas utan afseende, än äfven samma utskotts utlåtande n:o 38, tillstyrkande framställning hos K. Maj:t om meddelande af bestämmelser till förebyggande af olägenheter, som knuna härflyta från ofullständigheter i åtskillige stadganden i k. förordningen den 24 September 1861 angående tillAr å förmyndares förvaltning af omyndigs egenom. Någon stunds disskussion uppstod i anledning af samma utskotts utlåtande N:o 39 om åtgärder för ändamålsenligt ordnande af sakförarekallet. Med stöd af en utaf grefve E. Sparre i denna riktning väckt motion bar neml. utskottet hemställt: att riksdagen ville dels för sin del besluta en författniug, så lydande: 5Säsom tillägg till hvad lagen i 15 kap. rättegångsbalken ang. laga fullmäktig innehåller, förordnas som följer: Vid hvarje allmän domstol skola minst 2 skicklige män bemyndigas att såsom fullmäktige tillhandagå parter, som dem anlita. Dessa sullmäktige skola nämnas, vid hofrätt och uuderrätt af rätten sjelf och vid högsta domstolen af kon:s nedre justilie-revision dels ock genom underd. skrifvelse hos Kgl. M:t anhålla, att K. M:t, såvida berörda lagförslag godgodkännes, täcktes meddela ertorderliga föreskrifter, i ändamål att ifrågavarande sakförares namn och adresser må komma till allmänhetens känneom. För afslag å denna utskottets hemställan uppträdde grefve C. G. Mörner, som deraf blott befarade en lockelse samt ett så att säga officielt skydd för en mängd afsigkomna och mindre pålitliga personer. att ställa sig in hos allmänheten och missbruka dess förtroende. Deremot trodde hrr Faxe, Wallenberg, Hasselrot, Fröman, v. Gegerfelt m. fl. de föreslagna åtgärderna vara serdeles påkallade, då man besinnade de ständigt yppade klagomålen öfver bristen af dugliga juridiska biträden, som aflägset boende personer kunde hänvända sig till i och för processers och andra uppdrags utförande vid domstolarna. Det missbruk, som förstnämnde talare tycktes frukta för, torde man ej behöfva befara, då dessa biträden skulle bemyndigas af domstolen, i hvars intresse det väl ostridigt borde ligga att utse redliga och skickliga sakförare. Utskottets förslag godkändes med 43 röster mot 11. Slutligen afslogs, på yrkande af hr v. Gegerfelt och frih. Sprengtporten, lagutskottets i utlåtande AE 40 gjorda hemställan, att riksdagen måtte hos K. M:t anhålla om meddelande arerforderliga föreskrifter rörande sättet och ordningen för tillvägabringande af konventioner ang. klockares och organisters löneförmåner. Tryckfribetsfrågan. Efter en längre öfverläggning, som afslutades först efter midnatt, afslog andra kammaren i förrgår, med 74 röster mot 44, de af konstitutionsutskottet i dess utlåtande angående vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen, framställda förslag till bestämmelser rörande ansvarighet för tryckt skrift, åsyftande, bland annat, att göra boktryckaren ansvarig för dylik. skrift, såvida han icke förmår visa, att annan af honom uppgifven person är att anse som skriftens utgifvare. Dessa förslag, de väsendtligaste i förenämnde utlåtande, jemte i sammanhang dermed gjorda hemställanden till ändringar i tryckfrihetsförordningens 88 1, 4 och 5, ha således för närvarande förfallit. Öfriga i utlåtandet gjorda ändringsförslag godkändes att hrila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, med undantag af det, som innefattar sådant tillägg till tryckfrihetsförordningens S 2 mom. 4.