Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1869, sida 2

oh fordringar, som böra införas i det nya reglenentet för detta verk. Första kammaren godkände äfven samma utskotts memorial Åå Sö med förslag till stadganden nämnda kontors reglemente rörande de vid föregående riksdagar beviljade men ännu icke utbetalda statsbidrag. Deremot afslog samma kammare, på yrkande af hrr v. Gegerfelt, L. Almquist och Wallenberg, en inbjudning från andra kammaren att förena sig i en af sistnämnda kammare beslutad und. framställning till K. M:t om förändring i vissa delar af gällande resereglemente. Man ansåg att tillen kommande riksdag alltför väl kunde anstå med denna fråga, helst det ingalunda vore utredt, huruvida de ifrågasatta förändringarna kunde anses vara af behof påkallade eller med billighet öfverensstämmande. Första kammaren sysselsatte sig under större delen af aftonsammanträdet med bankoutskottets betänkande N:o 12, deri utskottet, bland annat, yttrat sig rörande ifrågasatt minskning i kreditivet till manusakturdiskonten. Uti en vid denna riksdag framburen motion har hr Wijk föreslagit, att detta kreditiv. som vid förra riksdagen minskades med 250,000 rdr och nu utgår med 2 millioner, måtte under år 1570 ytterligare nedsättas och bestämmas till 1,500,000 rdr. Utskottet har deremot gått en medelväg och tillstyrkt kreditivets bestämmande till 1,750,000. I öfrigt föreslår utskottet, att riksbanken må tillgodonjuta 4 proc. ränta å de summor, som på kreditivet komma att uttagas, att fullmäktige i riksbanken, om sådant med afseende å riksbankens säkerhet kan synas erforderligt, må förklaras berättigade att kreditivet ellep någon del deraf uppsäga, samt att kommerskollegium i sådant fall skall vara förpligtadt att, efter nio månaders förlopp och sedan derom sex veckor förut blifvit tillsagdt, till riksbanken återbetala hvad som å kreditivet blifvit lyftadt. Mot den af utskottet föreslagna nedsättning uppträdde grefve Manderström, frih. A. C. Raab, grefve C. G. Mörner, hrr Reutersvärd, Nordström och Schartau, hvilka ingalunda kunde finna denna åtgärd påkallad ur synpunkten af bankens eget intresse, då deremot ostridigt vore, att kreditivet till hela sin storlek vore välbehöfligt för upphjelpande af de tynande näringarne. Då ständig klagan förspörjes syntes det som om banko-utskottet nu föreslagit ett mer än tvetydigt botemedel mot det onda, ett botemedel, som mycket påminde om vissa läkare, hvilka söka bota anemi, eller blodlöshet medelst åderlåtning, Dessa talare ville ingalunda medverka till ett beslut, som otvifvelaktigt komme att tydas derhän, som om riksdagen ville un: dandraga industrien allt hägn och skydd, samt yrkade derför, att kreditivet måtte bibehållas oför ändradt. För bifall till den föreslagna nedsättningen så som en nödvändig konsedvens af förra riksdagens beslut i samma riktning yttrade sig åter hr J. J Ekman, frih. v. Schwerin samt hrr Ekenman ocl Wallenberg under antydan ej mindre om oegent ligheten deraf, att riksbanken utlemnar kreditiv så stort belopp till ett civilt embetsverk, för at derifrän utlånas, än äfven om behofvet, med afse ende å detta embetsverks ifrågasatta reorganisa tion, af detsammas befriande från bankbestyr. öfrigt erinrades om att fråga ej vore att undan draga industriidkare tillfälle till låneunderstöd uta att hänvisa dem till den rätta platsen, der sådan lån böra sökas, det är riksbanken. Efter afslutad diskussion beslöts med 47 röste mot 38, att kreditivet skall under 1870 utgå me oförändradt belopp, eller 2 millioner riksdaler. Vidare hade utskottet föreslagit, att det kredi tiv, som fullmäktige i jernkontoret ega attår 187 disponera, må nedsättas från 900,000 till 750,00 rdr, men denna utskottets hemställan blef på yr kande af hrr Troilius, C. Ekman och Nordströr afslagen af kammaren, som beslöt, att detta kre ditiv skall jemväl instundande år utgå med oåör minskadt belopp eller 900,000 rdr. Utskottets öfriga hemställanden blefvo af kamma ren godkända.