Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1869, sida 2

— Den märkvärdiga musiken ljuder således från jakten? frågade Fortis och gladde sig åt att derigenom kunna leda samtalet på Eva. Äfven Herbert tycktes beredvilligt ingå på detta thema och bortlägga sin förra tillbakadragenhet. — Ljudet kommer från jakten, förklarade han ifrigt, — jag tror att man på qvarnen skulle anse de båda damerna sväfva i fara, om inte gamle Rob åtföljde dem med sin säckpipa. Så enformig denna musik än förefaller de flesta menniskor, så ha de båda systrarne likväl vant sig dervid sedan sin spädaste barndom; ty redan vid deras vagga har den gamle mannen blåst det sällsamma instrumentet. Det förvånar dem ej mera att se den trogne själen sitta på deras fars graf och framkalla de sorgligaste toner och drillar. — Är ni bekant på qvarnen? frågade Fortis med yttre lugn. — Jag har ännu aldrig varit der, svarade Herbert så likgiltigt som om han ej hade önskat komma dit, — nej, jag har inte varit så lycklig att bli bekant på qvarnen. Min bekantskap med damerna härleder sig från en resa, och likasom ni bibehåller jag ett vänligt minne af dem. Ni måste medge att båda äro mycket älskvärda, på samma gång som det inte är lätt att träffa två så ovanligt vackra systrar. Fortis kände sig genom Herberts omdöme angående de båda systrarne lika så vänligt berörd som genom den likgiltighet, hvarmed det yttrades. Han dröjde således ej att närmare deltaga i samtalet, och om båda förut hade varit ovanligt tysta, så visade de nu deremot en märkvärdig tal