Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1869, sida 2

inträffade det så, att Fortis tog den äldre systern jemte gossen under sitt beskydd, medan löjtnant Herbert anhöll om den äran att få erbjuda miss Mac Ivor sin arm. Och sålunda gestaltade sig allt till Fortis största tillfredsställelse. Men då man på bryggan kom in bland folkmassan, uppstod följande samtal mellan Eva och hennes följeslagare: — Dyre, käre Charles, sade den förstnämnda sakta och tryckte dervid hans arm ömt intill sig, — jag fruktade att du ej hade fått brefvet; posterna gå så oregelbundet under vintern. — Och äfven om jag inte hade fått det, min ljufva Eva, ljöd det likaledes framhviskade svaret, — så skulle jag ändå ha varit här. — 0, naturligtvis, inföll Eva skalkaktigt, — då den första ångbåten inträffar, måste ju alla innevånare i Mackinaw vara nere vid stranden, hvarvid min Charles inte heller bör saknas. — Mitt hjerta skulle ha förkunnat mig din ankomst, hulda Eva. — Vackert sagdt, käre Charles; men tala inte så högt, ty ännu vet inte ens min syster, att jag varit nog dåraktig att skänka en så farlig menniska mitt arma hjerta. Officeren tryckte Evas arm ömt och lade till och med sin venstra hand på hennes, som hvilade mot hans högra arm. — Eva, hviskade han, i det han begagnade det tillfälle en förbiträngande bärare erbjöd honom att öka sitt afstånd från Fortis och mrs Burton, -— min älskade Eva, jag har så oändligt mycket att säga dig, att jag inte vet huru och hvar jag