Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1869, sida 2

ENGLAND. Det i går omtalade lagförslaget, som fser att förklara OSullivan ur stånd att unna på hela Irland innehafva något orgmästareeller fredsdomareembete, inemnades i underhuset den 5 dennes. Nåra underhusmedlemmar klandrade tilltipandet af en särskild lagstiftning, ,, enär n lag måste vara allmäntgiltig. Disrali yttrade hånfullt, att sedan regeringen denädat fenierna, kunde väl en borgmästae vara berättigad att hålla tal till heder ör en af dem. , Det hade — sade han — hittills aldrig funnits någon strafflag, som afsåg endast ord, utan handlingar, och det skulle visserligen vara en högst betänklig sak att låta en sådan lag komna till stånd. Trots dessa motsägelser, genomgick förslaget första läsningen, och less andra behandling utsattes till i dag. Två storartade byggnadsarbeten, hvilka gas i hög grad skola bidraga till hufvudstadens försköning, blifva färdiga i Juli månad, nemligen en stor viadukt och en ny brygga öfver Themsen, hvilken sistnämnda säges vara den vackraste af bryggorna öfver denna flod. ITALIEN. Orsaken till den skedda ministerförändring, hvarom ett telegram i går meddelade, är i korthet följande. Kabinettet Menabrea har hittills stödt sig på en myeket svag och tvifvelaktig majoritet i deputeradekammaren. Genom underhandlingar med de deputerade från Piemont, hvilkas klubb kallas ,La Permanente och som hittills bildat ett talvikt och väl organiseradt parti, har det omsider lyckats ministerpresidenten Menabrea och finansministern Cambroy-Digny att få ett nytt regeringsprogram antaget, hvilken kan tillförsäkra regeringen understöd af en långt större majoritet. Det är isynnerhet finanspolitiken, som varit töremål för vidlyftiga förhandlingar med den parlamentariska oppositionen. I mötet den 3 dennes förklarade Ferraris, hufvudman för piemontesarne, under förhandlingarne om finansförslaget, att landet framförallt behöfde en stark, liberal majoritet, som kunde understödja nationens sträfvanden och genomföra grundliga förbättringar i finansväsendet, samt att den af Cambray-Digny framställda (af piemontesarne förut godkända) finansplanen förtienade kammarens fulla förtroende. Tillfölje häraf föreslog han följande dagordning: ,Kammaren uttalar som sin öfvertygelse, att nationen önskar en förening af krafterna för att åstadkomma en ordnad finansstyrelse genom besparingar och skattereformer; kammaren är än vidare öfvertygad om, att man derigenom kan betrygga utvecklingen af de gerom författningen och den allmänna rösträtten införda friheterna; kammaren stödjer sig vid minristörens förklaring om, att den skall leda statsförvaltningen i denna riktning, och går härmed öfver till behandlingen af finansförslagets särskilda afdelningar. Denna dagordning antogs med 288 röster mot 60, således med mycket stor majoritet. Menabrea och hela kabinettet inlemnade derefter sina afskedsansökningar för bildande af en majoritetsminister, som kunde blifva ett parlamentariskt utrryck för den nya situationen. Ansökningarne blefvo beviljade och den nya ministören så sammansatt, som gårdagens telegram innehåller. Den skedda ministerförändringen synes icke hafva det ringaste sammanhang med Italiens förhållande till de utländska makterna.