Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1869, sida 2

SKIIIIgå 10Tut omnämnda detaljer, 101 att vilja gå så brådstörtadt tillväga, som fr Liljencranta, utan instämde derföre med hr Björcks mera moderata förslag. Hr Grafström instämde i frih. Liljenerantz yrkande. Mot slutet af diskussionen uppstod, i anledning af frih. Gripenstedts ofvan omförmälda kritik af en broschyr i ämnet, en skarp polemik meller hr Key, som uppgaf sig såsom författare till denna broschyr, samt frih. Gripenstedt. Hr Key förklarade nemligen, att han svarade för hvad som stod i broschyren, och att den, om ock behäftad med brister, dock förestafvats af ett ärligt uppsåt att åstadkomma besparinsar på det enda område, der ban ansåg sådana kunna erhållas, hvartill han lade, att om han ock förlorat frih. Gripenstedts förtroende, detta dock vore något, som han aldrigt högt skattat, aldrig begärt och aldrig eftersträfvat, men hoppades, att han dock ej förverkat andras förtroende. Frih. Gripenstedts yttrande vore enligt talarens tanke exempellöst i våra riksdagsförhandlingar, åtminstone under det nya statsskicket. Ilärå genmälde frih. Gripenstedt, att hans yttrande icke gällt hr Key personligen, utan endast broschyr taren, eburu han visserligen hört hr Key updgifvas såsom densamme, hvilket han dock icke med visshet vetat. IIr Key hade således falskt citerat hans ord. arens yttrande vore alls icke exempellöst, hade han deri blott följt hr Keys ofta gifna föredöme, då denne mångfaldiga gånger kallat talaren för blomstermålare, ja till och med upphöjt honom till fruktmålare, samt kanske äfven kunde komma att göra honom till djur-eller porträttmålare. Men då talaren icke i sin egenskap af blomstermålare kopierat sådana valtalighetsblommor som dem, hvarmed hr Key riktat det parlamentariska språket, såsom ,,björndansen, ,oxdrifter af fördomar, ,frihandelns slagtarknif o. s. v., så skulle ban ej heller såsom porträttmålare porträttera sådana författare, som genom falska citater och vilseledande uppgifter sjelfva draga försorg om, att deras moraliska personligbet blir känd för landet. i Sedan diskussionen slutats och till ja-roposition antagits frih. Gripenstedts förslag. röstades om kontraproposition, dertill frih. Liljenerantz yrkande antogs med 96 röster mot 72, hvilka afgåfvos för hr Björcks. Vid sedermera anställd votering mellan de begge förstnämnda förslagen godkändes frih. Liljencrantz med 107 röster mot 50, hvadan kammaren godkände utskottets förslag till tat för jernvägstrafikstyrelsen dock att gälla endast för år 1870, samt med de indragningar och förändringar i lönebeloppen, som i frih. Liljen-; antz förslag påyrkats. i ut skottet hemställt rörande jernm rörande de åt vissa tjensteförmåner såsom provisioner, missräkningspenningar och premier m. m. godkändes af begge kamrarne att tillämpas under år 1870, sedan dock i andra kammaren flera yrkanden om nedsättningar i vissa löner blifvit framställda. Båda kamrarne förehade vidare lagutskottets förslag till ö förändrad författning ang. främmande kristna; trosbekännare och deras religionsutöfning. Betänkandet föredrogs punktv Mot 1:a punkten af författningsförslaget, som berörer frågan om rättighet för främmande trosbekännare att förena sig i församling. framställde inom första kammaren hr Nordström åtskilliga anmärkningar, såsom att bestämmelse saknades derom, att flera erfordrades för tillåtelse att bilda församling, samt att man uteslutit det i 1860 års författning förekommande förbud för främmande församling att förrätta offentliga kyrkobruk och andaktsöfningar annorstädes än inom församlingens kyrka, bönehus och kyrkogård. Talaren hade önskat bibehållandet af detta förbud, hvirket otvifvelaktigt innebure ett verksamt korrektiv mot tänkbara sträfvanden hos bekännare af religionskulter med mera fängslande yttre ceremonier att förmedelst desammas inflytelse på lättrörda sinnen söka locka proselyter. Lika med hr IIazelius gillade han ej heller de i punkten begagnade orden evangeliskt lutherska läran, såsom ej motsvarande den rätta dogmatiska uppfattningen af vår troslära Bättre valdt var då i dessa talares tycke det i re geringsformen förekommande uttrycket ,,rena evan geliska läran. Äfven grefve 0. Mörner hade å skilliga betänkligheter mot utskottets förslag, hvilka han i ett utförligt föredrag sökte lägga i dagen, allt nder liflig försäkran och en uppriktig önskan amt fast öfsertygelsc. att frågan, efter måhända: n en förnyad ompröfning vid kommande riksdag å vinna en lycklig lösning i den mera frisinnad riktning nuvarande tidsandan kräfver. Som för slaget nu var uppstäldt kunde det emellertid ej godkännas af talaren, som således fann kad denna gång affärda frågan med et på dess återremitterande, ett yrkande Nordström sig förenade. For bifall till punkten uppträdde hrr Has: Faxe, v. Koch, v. Gegerfelt. Bergstedt och I afseende å det at föregående talare förordad uttrycket ,rena evangeliska läran erinrades, at detsamma ej passade i en dissenterlag, som bör andas tolerans. Det var just bristen derå, som nan mest hade att förebrå 1860 års författning. Som ett fel hade äfven anmärkts, att stadgande: selades derom, att ett flertal sökande erfordras för bildande af egen församling. Första orden punkten, som börja med: ,, vilja bekännare ete. antydde dock tillräckligt, att flera ansågos bö förena sig för erhållande af dylikt tillstånd. För öfrigt vore ju konungens samtycke i hvarje fall erforderligt. Dessa talare kunde ej heller finna giltiga skäl att genom något bestämdt lagbud inskränka främmande förse mlings rätt att förrätta offentliga andaktsöfningar. Alla tänkbara vådor för vår samhällsordning af denna frihet vore nemligen förebyggda derigenom att, enligt hvad på ett annat ställe i författningen föreslagits, myndigbeterna, om allmän förargelse åstadkommes eller! samhällets lugn störes, skulle ega träda emellan, konungen hafva makt att upplösa församling, som beträdes med dylika öfverträdelser. H. exc. frih. de Geer lemnade utskottets förslag det erkännande att, om än en och annan anmärkning med fog deremot kunde göras, detsamma dock affattas med behörig varsamhet samt kunde: blifva regeringen till god ledning. Onskligt hade dock varit om utskottet skiljt de frågor, hvilka äro af kyrkolags natur samt sålunda skola kyrkomötet underställas, från de frågor, som falla in på allmänna lagstiftningens område. Efter afslutad diskussion blef punkten godkänd med 54 röster mot 8, hvilka sednare afgåäfvos för dess återremitterande. Andra kammaren afgjorde det föreliggande förslaget till utvidgad religionsfrihet efter jemförelsevis mindre vidlyftig öfverläggning. Vid fråga om den föreslagna rättigheten för främmande trosbekännare att bilda församling, uppträdde först Statsrådet Carlsson, med uttalande af sitt gillande utaf de hufvudgrunder, hvarpå lagutskottets förslag i sin helhet var bygdt. Han ansåg, att genom dess antagande skulle de band lossas, hvilka, då man för 10 år sedan öfvergick till ett friare system, likväl, ansetts böra bibehållas. Det verk, som då åstadkoms, hade också visat sig bräckligt, icke minst derföre, att det ej kunnat tillämpas, bykas åter var en följd deraf att man allt mer och mer kommit till insigt derom, att sa vetet