Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1869, sida 2

ed rdr i första distriktet för öfvervakand valtningen. Dessutom beslöt kammaren, i motsats mot K. M:ts af statsutskottet tillstyrkta förslag, att arvodena icke skulle utgå såsom fasta arvoden utan endast beviljas för år 1870, i likhet med hvad som bestämts för tullverkets stat. Detta tnämnda beslut fattades efter votering med 43 röster mot 42. Andra kammaren sysselsatte sig med denna fråga hela förmiddagen. Största tiden upptogs j dervid af öf; agning om de af utskottet i sitt 7 i : utlåtande föreslagna fasta lönebelopp till styrelsen samt distrikteheferna. Diskussionen öppnades af Hr Key, hvilken, jemte det han uttalade den öfvertygelsen, att flera inskränkningar i såväl trafiksiyrelsens som i den re jernvägsförvaltninns personal kunde ega rum samt till följd deraf! I äfven större besparingar än hittills åstadkommas i jernvägsförvaltningen, nu påyrkade bifall till ett af honom reservationsvis framstäldt förslag, inne-J fattande, bland annat, att de af utskottet särskildt bestämda löner af 5,000 rdr till 2:ne distriktchefer, äfvensom det föreslagna arvodet af 2,000 tär till linieförvaltning i 1:sta distriktet måtte afslås. lrih. Liljenerantz sökte visa dels att atskilliga af de inom jernvägsstyrelsen befintliga befattnin-f. gar voro onödiga, dels att de föreslagna A loppen till flera styrelsens tjenstemän vore för höga. Sålunda var han öfvertygad att byråchefens befattning, hvilkens göromäl efter hand öfverflyttats på andra områden inom jernvägsförvaltningen, kunde indragas, äfvensom den ene af kassörerne, nemligen uppbördskassören, samt föreständaren för statistiska kontoret. Vidare yrkade talaren ;! att de nu med 2,500 rdr till hvardera af de 2:ne notarierna samt med 3,000 rdr till revisorn utgiende lönebeloppen måtte nedsättas till de belopp, hrarmed dessa tjenstemäns vederlikar i anära, embetsverk aflönades, nemligen 2,200 rår till hvar dera. Slutligen, hvad angick de föreslagna di striktehefsembetena, så ansåg talaren dessa med der.s nuvarande ställning såsom ett slags mellan-. nk mellan den centrala styrelsen och den yttre: förvaltningen, långt ifrån att åstadkomma enhet och planmessighet i denna förvaltning, föranleda till förvecklingar och onödig omgång, hvarföre han ock yrkade att de till dessa befattningar begärda ;, lönebelopp af 5,000 rdr till hvardera äfvensom det till 2,000 rdr föreslagna arvodet till linieförvaltningens öfvervakande i 1:sta distriktet måtte utgå. Deremot ansåg talaren att den åsyftade enheten skulle vinnas genom att öfverflytta distriktchefernas åligganden på de särskilda vid styrelsen anställda öfverdirektörerna, och yrkade tal. i öfverensstämmelse härmed, att den af utskottet föreslagna öfverdirektörsbefattningen vid banoch maskinafdelningarne måtte åtskiljas och löner till en dylik betattning för hvardera af berörda afdelningar beviljas. I sammanhang härmed och med afseende på vigten af dessa befattningar önskade talaren, att det af statsutskottet föreslagna arvode at 500 rår för liniernas öfvervakande, till såväl de nu omnämnda örverdirektörerna som till öfverdirektören för trafikafdelningen, måtte höjas till 1.000 rdr åt hvardera. Talaren sammanförde slutligen alla dessa i korthet motiverade yrkanden i ett ildt formuleradt förslag, hvarå han begärde hb Hr Björck påpekade först, att ehuru man visserligen å sidan vunnit ordning och säkerhet i afseende på sjelfva jernvägstrafiken, man dock : insett, att utgifterna för denna trafik voro alltför betungande. Jernvägsstyrelsen hade ock gjor betydliga indragningar, och frågan gällde, enligt! talarens åsigt, nu ej huruvida dessa indragningar fortfarande skulle verkställas, utan hurn fort man; skulle fortgå på denna väg. Hvad angick distriktcheferna, så ansåg jemväl denne talare dem um. bärliga, då de endast utgjorde kontrollanter, uta att deltaga i sjelfva förvaltningen, samt att deras EF åligganden lämpligen kunde öfverflyttas på de serskilda öfverdirektörerne. Dessa befattningar, hvilI ka erfordrade den största grad af tecknisk skicklighet samt omdöme och erfarenhet, betingade ven hög aflöning. hvarföre talaren i detta hänseende instämde i föregående talarens åsigt. IIvad åter byråcheferna beträffade, så kunde tal. icke frånkänna denna befattning all betydenhet, och framhöll i detta afseende vigten deraf, att chefen! för jernvägsstyrelsen icke, genom att n tördjupa sig i detaljer, läte sin uppmärksamhet afledas från förvaltningen i det stora hela. Talaren framställde det serskilda förslag, att ridsdagen, med afslag å K. M:ts proposition, i hvad den afsåg ett belopp af 15,000 rdr till liniernas permanenta öfvervakande, i öfrigt så tillvida måtte bifalla samma kgl. proposition, att den för år 1870 anvisade de deri äskade belopp till aflöningar vid såernvägstrafikstyrelsen. Statsrådet Adlercreutz erkände väl att det uttalade klandret mot de stora utgifterna för jernvägstrafiken till viss grad var befogadt, men ansåg det åter i andra fall ogrundadt. Talaren päpekade i detta afseende, att jernvägsstyrelsen verkligen vidtagit åtgärder till erhållande af besparingar, så långt iakttagande af nödig omsorg för trasikens ordning och säkerhet det medgifvit. Talaren upptog till besvarande åtskilliga af de framställda anmärkningarne mot trafikstaten, hufvudsakligen de beträffande distriktehefernas behöflighet. Enligt talarens åsigt åstadkommo dessa embetsmän, genom deras omedelbara öfvervakning å linierna och deras bedömande af göromålens verkställande, verkligen en sammanhållning, som ej kunde vara annat än till fördel för den vidsträckta förvaltningen. Deremot erkände talaren, att nyttan af dessa befattningar i väsentlig mån berodde på de personer, hvilka innehade dem, hvar före han ock ej kunde förorda utskottets förslag, Jatt bestämma fasta löner för dessa tjenster. Tal. hade väl till en början tänkt att dessa befattningar skulle kunna skötas at trafikdirektörerna, men siemnat denna tanke efter erhållen kännedom om den mångfald af göromål, som ålåg dessa sednare tjenstemän. Talaren fäste slutligen uppmärksamheten derpå. att denna mellanlänkjmellan trakfiken soch styrelsen, som distriktscheferna afsågos att utgöra, äfven fanns i andra länder, der statsbanor funnes. Hr Jöns Pährsson biföll utskottets förslag, med undantag af hvad det rörde distriktcheferna, hvilka han ansåg obehöfliga. Friherre Gripenstedt fäste först uppmärksamheten på den broschyr, som, undertecknad af enriksdagsman, utgifvits för att visa dyrheten af vår jernvägsförvaltning i jemförelse med utlandets. Denna broschyr hvimlade, enligt hvad en af jernvägsstyrelsen utarbetad motbroschyr gaf vid hanIden, af felaktiga uppgifter, hvarigenom den förstnämnde broschyrförsattaren vid sin jemtörelse, som äfven i andra afseenden icke gvittnade om oväld, kommit till andra och ogynnsammare resultater än som skulle blifvit förhållandet om uppgitterna varit sanna. Ett sådant handlingssätt vittnade antingen om ett långt drifvet lättsinne seller ock om nppsåt att missleda, och i alla hänsdelser vore det icke egnadt att ingifva förtroende till författaren. Hvad angick det föreliggande förslaget till normalstat, så ansåg talaren det lämpligast, att man unöll frågan om bestämmandet af de olika befattningarne vid jernvägstrafikstyrelsen öppen för framtiden genom att bestämma staten att endast gälla för år 1870. Han biföll för öfrigt utskottets förslag, med undantag af hvad det rörde distriktcheferne, med afseende på hvilkas befattningar 14 2 I i i i ; j