Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1869, sida 3

ÖTTAMUCL 2 10,9 Ddlal. i Rättegångsoch Polissaker. (Från Hudiksvall.) Upploppet. Ransakningarne d. 27 och 30 April rörande upploppet lemnade endast få upplysningar af större vigt. Öfver tvåhundra vittnen äro hörda och lärer slutlig dom komma att afkunnas omkring d. 5—10 dennes. — Tvenne af de häktade blefvo ställda på fri tot. (Från Töreboda.) Ficktjufrar. Till ,, Nerikes Allehanda skrifves den 3 dennes: ,,För knappt fjorton dagar sedan bittransporterades tvenne tjufvar, hvilka i Upsala samt flera städer ,,uppåt landet uppträdt med mycken skicklighet i ficktjufveri. De skulle forslas till Mariestad, för att undergå ransakning för i Hofva-trakten begångna stölder. Dessa brottslingar väckte härstädes en viss uppmärksamhet för de fina kläder, de buro, och den säkra hållning, hvarmed de uppträdde. Oförskämdheten hade tryckt sin allt annat än behagliga stämpel på deras ansigten. (Från Gefle.) Trefaldigt mord. Ur kronolänsmannen A. Dumkys om denna tilldragelse den 29 April afgifna rapport meddela vi följande: Härmed får jag inrapportera följande hemska tilldragelse: Hos mig blef i går anmäldt, att snickaren Ånders Thorsells vid Gammelstilla bruk hustru Stina Fernlund samma dag begått sjelfmord, sedan hon derförut aflifvat två sina minderåriga barn. Jag infann mig oförtöfvadt på stället och erhöll der följande uppIysnipgar: Hustru Thorsell var 35 år gammal, hade alltid lefvat i godt förhållande med sin man och visat stor ömhet mot sina tre barn, af hvilka det äldsta, sonen Carl, är 11 år gammalt. Då Thorsell befinner sig i goda omständigheter och ett för hans lefnadsställning icke obetydligt arf helt nyligen tillfallit honom, kan man icke gerna antaga, att bekymmer för framtida bergning och utkomst drifvit hustrun till hennes förtviflade gerning. Så mycket sannolikare är deremot, att hustru Thorsell, som haft en svag och lättrörd natur och blifvit gripen af några kringstrykande kolportörers saftiga predikningar samt dertill ytterligare uppskrämd af några fanatiska läsarckärringars prat, börjat förtvifla om sin och sina barns eviga frälsning och dertör velat skilje både sig och dem från denna syndiga verld. — För några dagar sedan hade hon till en sin syster yttrat, att hon ämnade taga lifvet af sig, och för en af grannqvinnorna hade hon beklagat sig öfver ,,sin stora syndfullhet och Gucs vrede. — Ifrägavarande dag, omkring kl. 9 f. m., observerade man, att hustru Thorsell begaf sig ut i skogen, ledande de trå yngre barnen, dottren Anna 5 år och sonen Anders 3 år gammal, och hade hon gifvit barnen hvar sin skorpa, på det de så mycket villigare skulle medfölja. Vid tillfället befann sig mannen borta på arbete och sonen Carl i skolan. — Då hustru Thorsell efter en timmas förlopp ännu icke återkommit började man frukta, att hon tagit sig nägot oråd före, och begaf sig en grannqvinna, hustru Brita Olsdotter, ut i skogen för att söka henne, och fann hon inom kort modrens och barnens liflösa kroppar i en Thorsell tillhörig lada, belägen omkring, 500 famnar från bruket. — Vid min ankomst till nämnda lada, der ingenting under tiden blifvit rubbadt, fann jag modren ligga midtför dörren och till venster om henne de båda barnen, alla tre på rygg, med afskurna halsar och i hvar sin blodpöl. Vid modrens högra hand läg en rakknif, som upplystes tillhöra hennes man. — Antagligen hade modren först dödat gossen och hade hon, för att underlätta arbetet, lagt en träklubb under hans hals. Gossens hufvud var nästan skiljdt från kroppen. Han höll ännu i sin hand en halfäten skorpa. — Flickan synes hafva gjort ett lifligt motstånd, ty de små händerna, hvarmed hon sannolikt sökt skydda sin hals, hade erhållit flera sår, och hennes knän voro starkt nedblodade, hvaraf kan antagas, att hon krypande sökt undkomma den omenskliga modren. — Den förskräckliga händelsen hade så sripit mannen, att han sjuknat och måst intaga ängen.