Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1869, sida 2

der ångaren beskref en kort båge och derefter långsamt nalkades bryggan. Sedan fartyget efter några rörelser fram och tillbaka slutligen hade kommit i behörigt läge, utkastades tåg för att fästa det vid bryggan; landgångsplankor blefvo utlagda, och likt en lavin vältrade folkmassan sig framåt för att snart utbreda sig öfver hela fartyget. Ty de, som ej hade affärer att uträtta, ville helsa på någon vän eller bekant bland besättningen, eller genom ett glas uppfriska gamla bekantskaper och behörigen stärka dem för ett kommande år. Ombord på ångbåten betraktade man Mackinaws innevånare som goda kunder, med hvilka man hade allt skäl att förfara skonsamt, och det dröjde derföre en god stund, innan den regelbundna semfärdseln öppnades och man började lossningen af zods. Hitintills hade gruppen framför elden å ändrat ställning. Alla ögon, till och med säckpiparens, voro riktade på hvimlet id ångbåten, hvilken upplystes af de flämande beckpannorna, och der sorlet från le ropande och pratande menniskorna ildade ett egendomligt accompagnement ill hväsandet af ångan, hvilket liknade tt gigantiskt thäköks sjungande. — De båda ladies äro med, så sannt om ,Kate Dale är det bästa fruntimmer, om någonsin doppat sina fötter i en irskvattensjö! utropade plötsligt den unge rbetaren, som nalkades springande från ryggan, och i samma ögonblick blef det fei sällskapet framför elden. (Forts.) 2.