anser han utgifter, sådana som dessa, för de aldra oundgängligaste i ett godt monarkiskt samhälle, som kunna göras utan förfång för den grundsatsen, att ,,största sparsamhet bör iakttagas i allt annat. Ehuru sjelf icke invigd i turkiska kökets hemligheter, meddelar jag här, till hrr gurmanders uppbyggelse, följande matsedel, som var framlagd för prinsessan af Wales d. 20 Zilbidsch 1285 eller 3 April 1869, tryckt med guld på hvitt satin: Potage Scvigne. Croquettes et Beureq. Poisson å Vimpårial. Filets de boeuf å la Jardiniere, Midia-ile Yalandji dolma. Filets de chevrenil. Zeytun-Yughli Englunar. Turban de volaille å la princesse. Kiåhatå Barbunia. Foie gras en belle vue. Asperges. Punch å la Romaine. Faisans et becassines. Pilau. Ananas å la Victoria. Kaimakly tel Kadaiff. Timbale å la Sicilienne. Tauk Ghenksu. Fromage glacc. Matsedeln säges här af kännare vara uppställd med smak. Men hrr kännare äro oftast kännare på samma sätt som Cosmoligoreus var filosof, nemligen i egen inbillning, och i en så vigtig sak fordras naturligtvis en pålitlig auktoritet. Soyer, köksvetenskapens heros, är död och i sin ordning spisad af grafvens gurmander; men hans spira är öfvertagen af baron Brisse, som dagligen redigerar matsedeln i den bär utkommande tidningen ,,GlowWorm, och till baron Brisse kan den, som det önskar, vända sig med begäran om närmare underrättelser. Jag säger detta med tanken särskildt riktad på en viss förträfflig restauratör i Göteborg, och vill förbereda honom på möjligheten, att han inom sina gästvänliga väggar får instundande sommar emottaga en orientalisk storhet — ingenting mer och ingenting mindre än en egyptisk prins, för hvilken någonting af denna matsedel kan komma till pass. Prinsen, som uppfostras här i London, lärer tillämna ett besök i Sverge, åtföljd af personer, som redan äro kända derstädes. Godt om guld har han, och icke lärer han vända hvarje mynt två gånger, innan han låter det glida ur handen, men ett sådant guldregn, som jag bevittnade i går, kommer han dock ej att strö omkring sig, åtminstone icke på öppen gata. Det hände nemligen förliden dag (,förliden gårdag läser jag nu alltemellanåt i Stockholmstidningarne, förmodligen till skilnad från gårdagar, som icke äro förlidna) — det hände, att en vagn, lastad med guldmynt, fick en af sina axlar krossad under sin dyrbara börda, kaggarne, i hvilka mynten förvarades, gingo sönder, och gatan — en af de lifligaste i London — betäcktes med den lockande, glittrande metallen. En väldig folkhop var ögonblickligen samlad kring den guldbelagda platsen; men, underligt nog, var det ingen, som sträckte giriga fingrar efter skatten, och då inom få minuter en tillräcklig polisstyrka befann sig på stället, blefvo ,,guldfinkarne ordentligt återförpassade till sina burar. För några dagar sedan afrättades den mycket omtalade mördaren Sheward, som för 14 år sedan afdagatog sin hustru utan annan anledning än en liten tvist om penningförhållanden. Det är omöjligt att utan rysning läsa hans slutbekännelse — huru han, för att dölja sitt brott, under en hel veckas tid sysslade med att stycka den mördade qvinnans kropp, huru han kokade de stympade lemmarne i vatten och utbar dem, bit för bit, samt kastade dem hvarhelst han fann det lämpligt. Sådane rysligheter hör man sällan eller aldrig omtalas från andra länder än England. Manner ansågs i många år som yvery respectable; fast det besynnerliga saxtum var förhanden, att hans hustru försvunnit, hvilade ingen misstanke på honom, och han skulle tagit sin hemlighet med sig i grafven, om den icke slutligen hade känts honom förtung att bära på. Samvetsaggen tvungo honom att ansifva sig sjelf. Han gick lugn och väl beredd till döden. Polisdomstolarne härstädes hafva emellertid ej blott förskräckliga, utan ock ganska löjliga mål att afdöma. För någon tid sedan voro tvenne franske björnimpressarier instämde, derför att de med förevisandet af sina begge dansande artister hade stört trafiken på öppen gata och skrämt passerande fruntimmer och barn. Jkunnige i engelskan, begagnade de sitt nemlands språk, förtydligadt af lifliga åtvörder, för att bevisa sin oskuld, och domstolen lät dem ock gå fria från straff med ilkor, att de genast skulle draga till sitt and igen. Men London har många polislistrikter, och de tvenne fransmännen änkte: ,,bättre lycka i en annat distrikt. De blefvo ånyo anammade af polisen och woppades väl att ännu en gång få slippa med löfte att lemna England; men tidingspressen, denna förargliga kontrolleande argus, har sina ögon riktade ej blott å ministrar, utan ock på björnförevisare, ch då domaren genom pressen lärde käna de anklagades förra ouppfylda löften, lömdes de nu till böter och export. Böerna kunde ej betalas, utan skulle afsitAA —— Yr — — — At— kr — tees 0 HA OL Mm