Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1869, sida 2

Hr Wern fästade uppmärksamheten på den stora nöd, som tyvärr herrskade i Dalsland. Då let icke vore någon viss ort, som lede nöd, utan menniskorna, följde deraf, att det vore icke så maktpåliggande för dessa, hvarest arbete dem bereddes. Ingen blefve lidande på om millionen beviljades att utgå redan 1869, men det vore otvifvelaktigt gagnande för en betydande arbetspersonal under dessa tider. Äfven denne talare rille bifalla hr Montgommerys förslag. Grefve H. Hamilton ansåg sig böra understödja det af civilministern förordade förslaget, så mycket heldre, som k. m:t nästan samma dag anslaget bifölles, kunde anbefalla arbetenas ökande på ifrågavarande bana. Tal. ville blott dervid fråga, om det vore meningen att under 1870 för ifrågavarande jernbana skulle utgå endast 2,100,000 rdr. Under sådan förutsättning hade han ingen anmärkning att framställa. Kunde det deremot antagas att, om en million af anslaget redan 1869 utginge, återstående 2,100,090 rdr icke kunde anses tillfyllest tör 1870 års arbeten, utan ytterligare medel derutöfver skulle ifrågakomma, funne tal. det vara att föredraga att nu genast anvisa 4,100,000 rdr, hvaraf, på sätt föreslaget blifvit, 1 million genast kunde disponeras. Då de småländska länen icke hade nägra produkter att afsätta, ansåg tal. den af frih. Funck anförda betänklighet, att endast arbetarens plus utöfver hans egna lefnadsbehof skulle tillfalla hans hemort, icke utöfva något betydande inflytande på denna råga. Frih. A. C. Raab fann det vara lika fördelaktigt om arbetstillfälle bereddes i Vermland som på annat håll. Yrkade derför bifall till nu förevarande förslag om 1 millions anvisande redan 1869. Beträffande grefve Hamiltons förslag, kunde talaren icke godkänna detsamma, då icke vore visadt, att summan 4,100,000 rdr komme att äskas för nordvestra stambanan under detta och följande året. Hrr Wallenberg och Lagerstråle talade äfven för anvisande nu af 1 million rdr; och den sistnämnde fann civilministern icke kunna gifva något löfte i ena eller andra hänseendet. I syfte för bifall till förslaget om anvisande af 1 million rdr år 1869 talade äfven hrr Leyonancker, Schartau och Troilius. Hr Tornerhjelm deremot motsatte sig detta. Ville man genom beredaude af arbetsförtjenst lindra verklig nöd, då vore det ock nödigt att anskaffa arbete på den ort, hvarest nöden rådde. Lefnadskostnaderna blefve för arbetaren betydligt större på en främmande ort än i hemorten. Om meningen vore att lindra nöden i Småland och Blekinge, hvarföre då ej anslå medel till östra stambanan. Såsom förslaget nu vore, kunde talaren för sin del ej bifalla detsamma. Grefve C. G. Mörner yttrade sig i samma syfte och fann det besynnerligt om man för lindrande af nöden i Småland och Blekinge skulle bevilja medel till arbetsföretag i Vermland. Beträffande arbetarnes afgiftsfria transporterande undrade talaren, huru detta skulle tillgå, och frågade om de törhända skulle fortskaffas med kronoskjuts. Vidkommande arbetsförtjensten vore det föga sannolikt, att sådan kunde i Vermland beredas arbetare i Småland, då nöden och arbetslösheten i landet vore så stor, att antalet arbetssökande från närmare håll inom kort skulle upptaga platserna vid ifrågavarande jernvägsarbete. målet att afhjelpa nöden i Småland genom anslag till nordvestra stambanan blefve i sanning högst ofullständigt vunnet. Frih. Bildt instämde med dem, hvilka ansågo nöden heldre böra mildras genom anskaffande af arbetsförtjenst än genom almosor; men han fann det betänkligt att så här i förbigående utan närmare undersökning disponera ifrågavarande 1 million. Tal., som trodde att till Vermland sknlle strömma 5 å 6,000 arbetare, hvarigenom anspråken på arbetsförtjenst i alla fall icke skulle kunna tillgodoses, fann det vara ändamålsenligare att arbetsföretag anordnas på flera ställen. Nu vore bäst att bifalla utskottets förslag samt sedan i sammanhang med k. m:ts denna dag till utskottet remitterade proposition taga i öfvervägande hvad som för nödens lindrande ytterligare vore att tillgöra. Grefve af Ugglas förenade sig i det af grefve H. Hamilton framställda yrkande. För bifall till utskottets förslag oförändradt talade, utom åtskilliga af de föregående talarne, äfveu frih. Beck-Friis, hrr Brusewitz och De Mar. Vid anställd votering bifölls det af hr Montgommery-Cederhjelm biträdda förslag med 74 röster mot 37, hvilka afgåfvos för bifall till hvad statsutskottet tillstyrkt. Första kammaren har alltså till nordvestra stambanans fortsättande 1870 anvisat 3,100,000 rdr, med rätt för K. M:t att af detta belopp redan under innevarande är för arbetenas bedrifvande samt för beredande af arbetsförtjenst disponera 1 million rdr. ti andra punkten har utskottet hemställt: att, utaf anslaget till fortsättande af arbetena å nordvestra stambanan, ett belopp stort 250,000 rdr uda— — -A MM —umuU M ee — kora m på tå FA Ft kod 1 H i I må, om K. M:t så pröfvar lämpligt, under ätskilliga vilkor, som af utskottet i 8 särskilda momenter formulerats, användas till understöd åt det bolag, som kan komma att bildas för anläggande af en jernväg från nyssnämnda stambana förbi Fryken till trakten af Dejeforss. Den enda anmärkning af någon egentlig vigt, som mot utskottets förslag i denna punkt framställdes, gjordes af hr C. Ekman, som yrkade afslag å det i 1:a mom. föreslagna stadgandet derom, att den i punkten omhandlade jernvägen skall byggas af lika spårvidd som nordvestra stambanan. Talaren trodde det vara lämpligast att låta frågan härom vara oafgjord tilsvidare samt att åt regeringen öfverlemna att, efter det en mera noggrann undersökning om de lokala förhållandena hunnit komma till stånd, bestämma huruvida dubbel eller enkel spårvidd kan anses vara att föredraga. Häruti instämde hr Hammarhjelm. Grefve af Ugglas ville ej motsätta sig uteslutandet af ifrågavarande föreskrift, men i sådant fall föreföll det dock talaren som om man ej borde anslå något bestämdt belopp till denna jernväg, utan låta frågan härom blifva beroende af den spårvidd, som kommer att bestämmas. Utan att framställa något bestämdt yrkande uttalade hr Wallenberg sina betänkligheter mot den i 5:te mom:t förekommande bestämmelsen, att taxorna för personaloch varutrafiken å denna jernväg skola hvart femte år vara underkastade ter kunna finnas påkallade. Talaren erinrade att här vore fråga om ett privat bolag, hvars tillhörighet borde, likt all annan privategendom, få oförkränkt disponeras utan något tillfälle för myndigheterna att deri göra intrång. Talaren trodde ej denna åtgärd behöflig till förekommande af prejeri, ty det måste ligga i bolagets eget intresse att gå den trafikerande allmänhetens billiga önskningar till mötes. SFedan statsrdet Adlercreutz, frih. Funck samt hr Troilius talat för bifall till statsutskottets förslag, dervid sistnämnde talare förordade en mindre väsendtlig redaktionsförändring at 6:te mom., godkände kammaren punkten i sin helhet med iakttagande af nyssberörda omformulering af 6:te momentet. På sätt K. M:t föreslagit oeh statsutskottet i 3:dje punkten jemväl hemställt, beslöts utan diskussion att, i likhet med hvad bittills skett, åt K. M:t skulle öfverlemnas att, vid jernvägsarhetenas utförande, nörnare boets i:na de arte som stambana eller bandef, hvarull arslag be. 3, bör genomgå och de ställen den bör anlöp äfvensom att af byggnadsanslaget använda hva. -om cr o s för verkställande af undersökningar med de ändringar, som af sig företeende omständighe