Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1869, sida 2

Jernvägsbyggnaderna. Första kammaren. (KL. 10—2.) Nordvestra stambanan. I afseende på denna bana hade statsutskottet, i enlighet med K. M:ts proposition föreslagit, att riksdagen måtte till fortsättande af arbetena å nordvestra stambanan mellan Karlstad och Arvika tör år 1870 till K. M:ts disposition anvisa ett anslag af 3,100,000 rdr; och hade utskottet i sammanhang härmed tagit under öfvervägande samt dervid afstyrkt en af hr O. Olsson inom andra kammaren väckt motion, att riksdagen måtte af det utaf K. M:t äskade beloppet anvisa 1,000,000 rdr att utgå under innevarande sommar, att användas i och för ifrågavarande jernvägsarbeten samt för beredande af sysselsättning och lifsmedel åt den stora befolkning, som i anseende till fjolårets missväxt och deraf befintlig nöd i landet icke på annat sätt kunde bereda sig arbetsförtjenst. Hr statsrådet och chefen för civildepartementet Adlercreutz yrkade bifall till ofvanberörda af hr Olsson gjorda framställning, att af anslaget till nordvestra stambanan 1 million rdr måtte redan under, innevarande år få för ändamålet användas. Staten inleddes härigenom icke i några vidt utseende företag, om hvilkas behöflighet meningarna voro stridiga. Arbetsplanen för denna bana vore redan uppgjord och en arbetsstyrka af mer än 3,000 personer kunde, om förslaget bifölles, när som helst derstädes få sysselsättning. Beträffande invändningen om Vermlands aflägsenhet från de trakter, der nöden vore som störst, erinrades, att inom Dalsland för närvarande rådde stor nöd och att arbetsfolk från Blekinge och de småländska länen kunde på jernväg afgiftsfritt transporteras till arbetsorten Vermiand. En fördel vidare vore att arbetstillfälle bereddes redan under innevarande sommar, hvilken fördel eljest ginge förlorad. På dessa med flera skäl yrkade tal., att, af de för nordvestra stambanan för 1870 afsedda medel, 3, 100, 000 rår, redan för innevarande år måtte anvisas 1 million rdr till samma bana för att skyndsamt bereda arbetsförtjenst åt de nödlidande i landet. Herr Montgommery-Cederhjelm anförde hufvudsakligen, att då ingen kunde sluta ögonen till för nöden, som rådde, och något måste göras för lindrande af denna nöd, samt dertill kom att det bästa sättet för nödens mildrande otvifvelaktigt vore att bereda arbetsförtjenst åt de nödställda, ansåg han det vara skäl att anvisa ifrågaställda 1 million rdr. Nordvestra stambanan vore oomtvistad och måste färdigbyggas, och vore det en fördel om banan så snart som möjligt fullbordades. Der kunde en betydande arbetsstyrka genast sysselsättas, hvilket annorstädes ej kunde ske. Man hade invändt emot förslaget, att nöden i Vermland ej vore störst. Detta vore visserligen sannt, men det betydde föga, då de arbetssökande bestodo af unga personer, för hvilka det vore temligen likgiltigt, hvarest de arbetade. fven borde man lägga i vågskålen, att genom bifall till förslaget om anvisande 1569 af 1 million rdr, den fördel vunnes, att ifrågavarande stambana bletve färdig 12 år förr än eljest kunde ega rum, hvilket tal. ansåg synnerligen önskvärdt, om det toges i betraktande, att norrmännen haft sin del af banan mellan gränsen och Christiania färdig i 6 år. Afven ur synpunkten af statsverkets penningetillgångar vore det likgiltigt om ifrågavarande 1 million anvisades nu eller nästa år. På grund af det anförda yrkade talaren, att riksdagen måtte för nordvestra stambanan under år 1870 anvisa 3,100,000 rdr, hvaraf dock K. M:t skulle ega att förskottsvis för samma bana använda 1 million rdr redan under innevarande år. Hr von Koch talade i samma syfte. Snar hjelp vore en dubbel hjelp. Det väckta förslaget om nödens lindrande på föreslaget sätt vore, enligt talarens åsigt, det fördelaktigaste. Yrkade bifall till hr Montgommerys framställning. Frih. Funck önskade visserligen, att arbetet å nordvestra stambanan kömme att drifvas med all möjlig fart. Men då endast det plus, arbetaren kan utöfver lefnadskostnaderna inbespara, kunde komma hans hemort till godo, men största delen af arbetsförtjensten ovilkorligen måste nedläggas i arbetsorten, ansåg han förslaget att lindra nöden genom Vermlandsbanans fortare bedrifvande vara otillfredsställande. Skulle nöden genom arbetsförtjenst verkligen mildras, borde tillfälle till arbete beredas der nöden mest vore rådande, och yrkade tal. att, i frågans outredda skick, kammaren måtte afslå det at hr Montgommery väckta förslag och bifalla utskottets.