Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1869, sida 1

dJC JJ lagar än under vanliga förhållanden, är nogsamt bekant. , Neue freie Presse förmodar, att kejsar Napoleon meddelat kejsaren af Österrike depechens innehåll, tör att genom ytterligare påtryckning påskynda antagandet af fredspreliminärerna. Huru än detta förhåller sig, så äro de franska ministeriella tidningarne af samma mening som de österrikiska, nemligen: att man i ett militär-politiskt verk af detta slag och den betydelse, som den österrikiska generalstabens, med rätta kan fordra en objektiv tramställning och ett så stort användande som möjligt af alla aktstycken. Och ingen skall kunna förneka, att den meddelade depechen är ett af de mest upplysande dokumenterna från denna märkliga tid. Det är dock icke uteslutande historiskt intresse, som man bör tillägga detta aktstycke. Dess offentliggörande nu — då man vet, att Frankrike, Österrike och Italien stå på en mycket vänskaplig fot med hvarandra -— vittnar tillika om, att man i Wien icke sätter så utomordentligt stort värde på Preussens vänskap, eller i någon hög grad fruktar dess vrede. Ivarje utjemning mellan Preussen och Österrike — säger , Weserzeitungs — skall nu för lång tid blifva en omöjlighet. Deruti kan den nordtyska tidningen hafva rätt, ehuru erfarenheten talar för, att omständigheterna ofta äro starkare än antipatier eller sympatier. I April 1867 — endast 9 månader efter slaget vid Sadova — vände sig grefve Bismarck genom den bayerske grefven Tauffkirchen till Beust för att erbjuda honom en ny allians mot Frankrike! En liknande situation kan ju tänkas ännu en gång. För öfrigt skall denna depechstrid möjligtvis ännu upplefva en förbättrad upplaga. Det talas nemligen om ett femte band af generalstabens skrift, hvilket skulle innehålla ännu intressantare upplysningar än det 1jerde. Man har förmodat, att verlden deruti skulle blifva underrättad om Preussens hemliga underhandlingar med den ungerska emigrationen; men , Neue freie Presse försäkrar, att det femte bandet väsendtligen skall sysselsätta sig med kriget i mellersta delen af Tyskland. Det finnes redan i sjerde bandet en anmärkning, som är sammanfattad i få ord, men detta oaktadt mycket betydelsefull. Sedan det nemligen blifvit upplyst, att grefve Bismarck under mellantiden mellan fredspreliminärerna i Nikolsburg och traktaten i Prag på ett fiffigt sätt aftvang de tyska sydstaterna de bekanta allianstraktaterna och derefter undertecknade Pragerfredens art. IV och sydstaternas iuternationella sjelfständighet, tillägges det: , Strängt taget, ha allianstraktaterna mellan Preussen och Sydstaterna blifvit ogiltiga genom Pragerfredens art. IV. Möjligen skall generalstabens femte band illustrera denna tanke med ytterligare diplomatiska bidrag. Åtskilliga tidningar — både i och utom landet — ha meddelit den fullständiga texten af exkonungens af Hannover högtidliga protest mot prossiska regeringens beslagläggande af hans privategendom. Protestens innehåll har icke väckt synnerlig uppmärksamhet i Preussen, hvaremot man der synes tästat mera vigt vid en ledande artikel i , Times, med anledning af protesten, i hvilken tages parti för den fördrifne konungen, förutsatt att det förhåller sig så, som det i protesten påstås, nemligen att exkonung Georg genom den med Preussen afslutade öfverenskommelsen icke törpligtat sig till någon tronafsägelse, men deremot då till Preussen utlemnat en summa af 19 millioner thaler i statspapper, hvilka han medtagit till England. ,Times uppmanar preussiska regeringen att visa sig mera högsinnad mot en konungafamilj, som den genom de politiska förhållandenas makt blifvit nödsakad att stöta från tronen, och slutar sin artikel sålunda: ,,Grefve Bismarck talar mycket om tro och lofven samt om Preussens förpligtelser att akta den nationella sjelfständigheten. Framtida historieskrifvare skola måhända finna mycket beundransvärdt i vår tids politiska strälvanden, men de skola under alla omständigheter anmärka, att denna tids framstående män visa en i ögonen fallande likgiltighet med afseede på ett konseqvent handlingssätt. aldrig någonsin har man djerfvare åberopat sig på den högre nödvändighetens lag, för att dermed smycka kränkningar af den legitima rätten, och aldrig blefvo denna rätts bestämmelser genomförda med större stränghet, så snart de tilltälligtvis kunna användas till stöd för den patriotiska ärelystnaden. FRANKRIKE. I lagstiftande församlingens slutmöte d. 26 April stod endast det at kejsaren förelagda förslaget om pensionernas förhöjande för invaliderna från republikens och det första kejsardömets tid på dagordningen. Redan en timma före förhandlingarnes början voro många af åhörare-platserna upptagna af veteraner från åren