Ctlais-Bizoin formenade, att hundrade ärsdagen efter Napoleon I:s födelsedag närmast var en fest af personligt intresse för den napoleonska familjen, samt att kejsaren derföre helst af sin rundligt tilltagna civillista (25 mill. francs) borde tagit den nödiga summan till förökande af invalidernas pensioner. Han slutade med att uttala en förkastelsedom öfver alla officiella kandidaturer och en uppmaning till alla valmän att motsätta sig regeringens kandidater. Gen. Lebreton och finansministern Magne gendrefvo de gjorda invändningarne. Sedan förslaget omsider var antaget med alla röster, utom 6, höll presidenten Schneider under den djupaste tystnad i hela församlingen sitt sluttal. Han tackade för det förtroende och den välvilja, som alla partier visat honom, samt Vi skola nu underkasta oss den i Äl ätten! Jag vet icke, huru den skall döma hvarje af våra handlingar, eller hvar och en af oss: men om jag vågar lita på min redan igen långa erfarenhet med afseende på det politiska lifvet, anser jag mig dock berättigad att tro, det denna församling lemnat bevis på en stor fond af intelligens och patriotisk bängifvenhet, mt a agstiftningsperiod skall blifva en de märkligare i vår historia. Vi bafva med säkra steg ryckt allt längre fram i det fria användandet af vår intelligens, i det vi användt vår kontrollerande myndighet utan att derigenom förhindra statsangelägenheternas gång, och i det vi understödt suveränens initiativ i utvecklingen af våra offentliga friheter. Så hatva vi under skyddet af den makt, som upprätthåller ordningen och tryggheten, i förening med densamma verkligen gjort fasta och varaktiga framsteg med afseende Frankrikes moraliska och materiella välgång. , miva herrar, de vunna resultaten böra alljena till utgångspunkt för att finna och sätta i verket andra törbättringar. Detta skalljblifva den nya lagstiftande församlingens värf, och denna församling skall — det hoppas jag helt visst — vara intagen af samma pligtkänsla mot landet samt af samma vördnad och tacksamhet mot kejsaren. Sedan Schneider slutat sitt tal, utbröt församlingens majoritet i ropet: ,Lefve kejsaren! Jules Favre ropade: Lefve iriheten! och Eugene Pelletan: , Lefve nationen! — hvartill presidenten med hög röst anmärkte: , Nationen åtskiljer icke friheten från kejsaren! Sedan Schneider uppläst dekretet om församlingens upplösving, reste sig församlingen under förnyade och starka lefverop för kejsaren. Presidenten var, innan han lemnade salen, föremål för en allmän ovation, i det mer än 150 medlemmar af alla partier trängde sig kring honom för att tacka för hans verksamhet under den sednaste sessionen och taga afsked af honom. Journal officiel för den 27 April innehåller det kejserliga dekretet angående upplösningen af lagstiftande församlingen och det dekret, genom hvilket valmännen sammankallas till den 23 och 24 dennes för att välja nya deputerade. ,, Indep. belge yttrar af denna anledning: , Valperioden börjar den 3 Maj, och under fjorton dagar komma alla politiska frågor nu att diskuteras mer eller mindre fritt i offentliga möten, hvilket ickej eljest är fallet. Det är nu första gången, som lagen angående offentliga församlingar skall tillämpas med afseende på valmöten. Utom den förut omnämnda, statistiska framställningen om landets framåtskridande under det andra kejsardömet, ha redan tre andra valbrochyrer från regeringens sida blifvit satta i omlopp. Oppositionen har emellertid icke härvidlag velat blifva efter, utan har spridt än flera. Naturligtvis utmåla de officiösa organerna de blifvande förhållandeva i rosenrödt; det heter bland annat: , man inser tydligt, att Frankrike icke blott går till mötes en ny legislatur, utan — en ny era. Man är nu i allmänhet ofantligt liberal i de inspirerade tidningarne och brochyrerna. Presse libre yttrar: Den officiella verldens uppmärksamhet har sedan någon tid varit fästad på det afgrefve Bismarck förkunnade förslaget att genom St. Gotthards genomborrning smyga sig in i Italien. Öppnandet af en väg, som fäster det nya konungariket Italien direkt vid Rhenprovinserna och Nordtyskland, torde vara väl egnadt att väcka icke blott Frankrikes, utan äfven Englands och Hollands (7) uppmärksamhet, enär dessa länder sedan längliga tider och på grund af betydliga uppoffringar dragit fördel af den transito-handel, som Preussen nu begär såsom privilegium för sig. Det förundrar oss icke, att Schweiz anslutit sig till denna plan; men att Italien — som det påstås — äfven så gör, är mindre lätt att förstå. Den franska industrien har oroats öfver detta ingrepp i rättigheter, som den på rättmätigt sätt förvärfvat och dyrt betalt. ENGLAND. Bland de grenar af statens styrelse, i