Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 1

; RiksdagsbrefXNN. Stockholm den 25 April. Vår riksdag, och framförallt den andra kammaren, bibehåller allt fortfarande sir karakter af rätt mycken naivitet och improvisation i debatten. Tillika råder er sann demokratisk anda, i det man icke anser något ämne vara sig för högt elle: svårt. Då i andra länder ett fåtal af berömde talare gifrer öfverläggningarne sin prägel, med föredrag på flera timmar, så måste hos oss föredragen vara korta, för att gifva rum åt så många talare som möjligt. Man anser sig skyldig att begära ordet, äfven då man icke har. något bidrag att lemna till sakens utredning; men yför att säga sin mening. Det kan, vi erkänna det, ligga rätt mycken pretention i detta inre behof ,att få säga sin mening, men man kan ock deri finna en känsla af pligt och ansvarighet, som ej bör undertryckas. Så talade man, i Fredags afton, i flera timmar öfver sammansatta bankooch lagutskottets betänkande rörande hr Wallenbergs motion om införande af ett nytt myntsystem, grundadt på guld. — Den s. k. ,intelligensen i andra kammaren talade i allmänhet för det nya systemet, dervid man dock inskränkte sig till att önska en skrifvelse till regeringen för ärendets utredning, dock med uttryckt åsigt att reformen , syntes vara önskvärd — detta var nemligen grefve J. O. Mörners af första kammaren redan adopterade mening — hvaremot ,landtmännen talade mot den föreslagna nyheten. Ett hufvudargument på denna sida var, att regeringen kunde göra en sådan utredning i alla fall, då riksdagen icke vore bunden genom något uttalande på förhand i en fråga, som ännu vore så oklar. Emellertid segrade, till mångas öfverraskning, första kammarens mening med 78 röster mot 74, hvartill väl framförallt bidrog h. exc. utrikesministerns uppträdande, med en intressant redogörelse tör hurusom införandet af en gemensam myntsot i guld stod på dagordningen i Europas flesta länder, deribland ock våra brödräländer Norge och Danmark. Såsom ett kuriosum må anföras ett par yttranden af hr Johannes Andersson i Grude (Elfsborgs län) uti ofvanskrifna ämne. Det första lydde sålunda: För det första tycker jag ej om något nyhetsmakeri, derför afslår jag. — Ja! jag tycker ej om förslaget. Dertör inskränker jag mig att afslå alltsammans. Trots denna förklaring begärde den värde representanten ordet omedelbart ånyo och uppläste då följande skriftliga yttrande: vI ett fattigt land, men rikt på berg och stenar, der man bjuder sina jordbrukare på prisbelönt barkbröd och svampar, tycker jag det passar föga i stycket att så mycket orda om guld och silfver. Bifalles mitt yrkande Å afs Åtskilliga skämtse vorop uppmuntrade talaren, som syntes vara innerligt belåten med hvad stadkommit, en belåtenhet, som vittnar om ett godt 8. k. ölsinne, hvilket också påkallas hos