EeIKSdagen. Fredagens sammanträden. Båda kamrarne hade afton-sammanträden. Inom första kammaren förekom till en början sammansatta bankooch lagutskottets utlåtande n:o 2 i anledning af r ifrågasatt upphörande af euskilda banker med sedelutgifningsrätt. I detta hänseende har inom denna kammare hr Frisk samt inom andra kammaren åtskilliga motionärer föreslagit en und. skrifvelse till K. M:t med anhållan, ,,att enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar icke vidare måtte oktrojeras samt att, när oktrojerna för nuvarande enkilda banker löpa till ända, banksedelutgifningsätten äfven för dem måtte upphöra. Utskottet har uttalat den åsigt, att den föreslagna skrifvelsen ej borde till K. M:t aflåtas. Häremot uppträdde hr Frisk, under erinran om den stora vinst, som skulle tillskyndas det allmänna om riksbanken ensam utgåfve sedlar. Frih. A. C. Raab tyckte dock, att motionären gått nagot för långt i sitt yrkande, samt föreslog derföre att man nu borde åtnöja sig med en anhållan, att sedelutgifvande enskilda banker ;,tills vidare icke måtte oktrojeras. Uti detta yrkande instämde äfven grefve C. G. Mörner samt slutligen äfven motionären sjelf. Utskottets afstyrkande hemställan försvarades åter af frih. v. Schwerin samt hrr Wallenberg och Bennich, hvilka, bland annat, fastade uppmärksamheten deruppå, att den öfverdrifna spridningen af enskilda bankernas sedlar, hvaröfver klagan försports, icke grundade sig på tillåtelsen att utgifva sedlar, utan på det sätt utlåningsoch kreditiv-rörelsen bedrefs, samt att således yrkandena om förbättring i främsta rummet borde riktas deruppå. Efter anställd votering afslogs, på sätt utskottet hemställt, den föreslagna und. skrifvelsen med 47 röster mot 14, de sednare afgifna för godkännande af frih. Raabs amendement. Första kammaren förehade vidare samma utskotts utlåtande n:o 3, deri utskottet yttrat sig rörande en motion af hr Wallenberg derom, att myntbestämningslagens 4:de 8, — nu lydande sålunda: ,,alla liqvider och betalningar kunna hädanefter, såsom hittills, i bankosedlar fullgöras, der ej annat förbehåll gjort är —, skulle komma att lyda som följer: ,,alla liqvider och betalningar till verges riksbank och dess lånekontor kunna hädanetter som hittills i riksbankens sedlar fullgöras, der ej annat förbehåll gjordt är. Under antagande som gifvet, att myntbestämningslagen endast vore afsedd att gälla riksbankens förhållanden, hade motionären föreslagit tillägget af här ofvan kursiverade ord såsom ett nödvändigt förtydligande, i ändamål att ingen må mot sin vilja tvingas att i liqvid emottaga annat än fullgodt mynt. I motiveringen af detta utlåtande söker utskottet ådagalägga, att berörda myntbestämningslag, såsom icke afsedd att sträcka sig utöfver ordnandet af de vid lagens stiftande rådande penningeförhållandena, icke är tillämplig å sedermera tillkomna förbindelser, samt hemställer på sådan grund om afslag å den föreslagna ändringen, såsom obehöflig. Härom uppstod någon diskussion, hvarunder ingen egentligen motsatte sig det slut hvartill utskottet kommit. Deremot opponerade sig frih. A. C. Raab, grefve O. Mörner, hr de Marå m. fl. mot den af utskottet uttalade åsigt om denna lags öfvergående natur samt derom, att den paragraf deraf, som nu vore i fråga, icke mer kunde tillerkännas någon laglig verkan. Hr J. J. Ekman föreslog att man borde godkänna utskottets hemställan utan att framlägga något, vare sig gillande eller ogillande öfver motiveringen. I ungefär samma syfte talade äfsen hr Wallenberg, som tillika uttalade den åsigt att lagens rubrik vore oriktig samt att deri vore att söka närmaste grunden till de delade meningarne rörande denna lags kraft och verkan. Utlåtandet blef at kammaren utan votering gedkändt, hvadan kammaren för sin del beslöt, att motionen icke skulle till någon åtgärd föranleda.