Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1869, sida 1

Iaagstiftande församlingen påskyndar högligen sina arbeten; sannolikt skall sessionen taga slut i nästa vecka. Antalet af de medlemmar, som sökt permission för att inverka på de förestående valen i provinserna, är mycket stort. En utomordentligt liflig strid pågår inom pressen i Paris med anledning af Emil Olliviers kandidatur i hufvudstadens tredje valkrets. Det är isynnerhet den radikal-demokratiska och mycket spridda , Siecle, som anfaller Ollivier såsom en, hvilken svikit sitt parti och öfvergått till regeringen, af hvilket skäl man bör motsätta sig hans återval. I ,Libertö för den 20 dennes försvarade sig Ollivier mot de beskyllningar, som ,,Siecle riktat mot honom. Han yttrar: ,,Jag medgifver, att det mellan oss råder en grundlig meningsskiljaktighet. I betraktande af den fysiska omöjligheten af en revolution — hvilken, t. o. m. om den vore möjlig, icke skulle vara önsklig under det anarkiska tillstånd, som nu råder i den allmänna meningen — har jag beslutat eftersträfva den fredliga förbättringen af en regering, som tillfogat mig mera ondt än Er. Jag har derföre aflagt eden på författningen och understödt såväl lagarne af den 24 November, som det kejserliga öppna brefvet af den 19 Januari 1867. Ni tror deremot, att en revolution både är möjlig och önsklig. Om valmännen i tredje valkretsen af Paris äro af Er åsigt, då gifver jag dem det rådet att icke ånyo välja mig. Men på det deras röster mätte få den rätta betydelsen, så låtom oss icke dölja saken med vidlyftiga omsvep, utan ställa frågan i dess klaraste och enklaste form. Åren 1857 och 1863 (de tvenne föregående valen) ha vi gått till valen med frågan: Viljen J eller viljen J icke friheten ? Ar 1869 är den fråga, som skall föreläggas valmännen: , Viljen J eller viljen J icke revolutionen? Jag skall icke motsätta mig den, ehuruväl jag beklagar den; men låt en hvar betänka hvad han gör, och hvilket ansvar han åtager sig!Kejsarinnan säges fortfarande insistera på utförandet af sin önskan att — i sammanhang med resan till Suez-kanalen — företaga en pilgrimsfärd till Jerusalem. I en korrespondens från Paris heter det härom: ,, Kejsarinnan skall härigenom uppfylla ett fromt löfte, som hon gjorde några månader före den kejserlige prinsens födelse. Hon lofvade nemligen då, för det fall, att himlen skänkte henne en thronartvinge, att tacka Gud derför på Oljoberget, innan prinsen hade fyllt 15 år. Den af kejsar Napoleon föreslagna förhöjningen af pensionerna åt invaliderna från det första kejsardömets tid skall sannolikt gifva anledning till en liflig debatt i den lagstiftande församlingen. Flera ändringstörslag ha förekommit, bland hvilka det af Andelarre inlemnade säges vara understödt af mer än 100 medlemmar. Det angår den form, under hvilken bevillningen bör upptagas i budgeten. Det i denna sak nedsatta utskottet har valt general Dautheville till ordförande. För öfrigt är denna fråga och några få andra punkter i budgeten de sista föremål, som skola komma till förhandling i lagstiftande församlingen under innevarande session, hvars möten — som vi förut nämnt — väntas blifva afslutade i innevarande vecka. De fransk-belgiska underhandlingarne synas icke hafva kommit synnerligen långt, och upplysningarne derom i de officiösa tidningarna äro långt ifrån att vara inbördes öfverensstämmande. I , Patrie skrifves sålunda: ,, Vi äro i tillfälle att lemna några nya och bestämda meddelanden om den fransk-belgiska frågans ståndpunkt. Det möte, i hvilket FrereOrban satte konferensmedlemmarne i kännedom om sitt arbete, var mycket lämgvarigt och räckte mer än fre timmar. Den belgiske ministern lärer till stöd för sina åsighter hafva åberopat en mängd skäl samt lemnat en öfversigt af Belgiens ekonomiska, industriella, kommerciella och politiska ställning. Från Paris skrifves om samma angelägenhet till ,,Indep. Belge: Den 19 dennes var ett möte hos Lavalette, vid hvilket Rouher och Gressier, (minister för de allmänna arbetena) voro närvarande. Lavalette säges vid detta tillfälle hafva visat sig mycket ifrig för att åstadkomma en öfverenskommelse, och genom hans förmedling lärer man verkligen hafva funnit en ny basis för en kompromiss. Fröre-Orban bör också veta, att om han icke vill beträda denna väg, har han i Paris intet att göra. I den officiella sferen råder för öfrigt en liflig önskan om att befria den belgiske premierministern från alla svårigheter. Det, som blifvit sagdt derom, att franska regeringen skulle utöfva en påtryckning på Belgien, för att åstadkomma en ministerförändring, är helt enkelt orimligt, enär kabinettet i Tuilerierna mycket väl vet, att ett sådant ombyte icke skall förändra sjelfva saken. I ett meddelande från Paris till ,Etoile Belge framställes hela frågan dock på ett sätt, som om man vore mycket längt från målet. Franska regeringen — heter det — och FrereOrban arbeta i fullkomligt motsatta riktningar. Franska regeringen önskar en ratifikation af kontraktet med jernvägsbolaget, hvaremot Frere-Orban i det af honom framställda förslaget först och främst utesluter rafifikationen af denna öfverenskommelse. Härvid anmärker Lihartåt.Det är icke lätt att dela den af