en olhHwCersplåts 1 det mobiIÅ Måtlonålgaldet — hade gifvit kejsaren de underdänigaste försäkringar om hängifvenhet. Derigenom bekräftas det påstående, som ofta framkommit från de liberala, att de personer, som ropa högt mot den nuvarande opposilionen, icke hafva de bästa afsigter, lixasom det å andra sidan visar sig, att egeringen bortkastar de redskaper, som j: — medvetet eller omedvetet — framkallat tvedrägt i det liberala lägret, naturligtvis likväl först efter det de gjort den åsyftade l: nyttan. Samme röde folktribun, som i är i en offentlig församling kallade kejsaren ,.en mördare, en person, som borde mista! sitt hufvud, har i en skrifvelse af Mars 1868 nedlagt ,sin oegennyttiga hängifvenhet för kejsarens, kejsarinnans och den kejserlige prinsens fötter och svurit ,atti. ra den kejserlige örnens fana trogen m en äkta son af Vendåek. Måhända in genom de sålunda erhållna upplysningarno den skada godtgöras, som Budaille och konsorter gjort oppositionen. ENGLAND. Huru vigtiga än de frågor äro, som af regeringen blifvit förelagda parlamentet angående de irländska kyrkoförhällandena ock budgeten med dess skattenedsättningar, anse vi oss likväl äfven böra meddela de omfattande och ingripande lagförslager, som framkommit genom enskilda parlamentsmedlemmars initiativ. Så har carlj Russel i öfverhuset väckt förslag om att insätta åtskilliga pärer för lifstiden vid sidan af de ärftliga pärerna, emedan kronan icke nu som förr är i tillfälle att lemna de nyvalda pärerna någon dotation eller med rikt lönade sinekurer, och en utnämning till ärftlig pär derför icke kan mottagas af många för öfrigt lämpliga, men obemedlade män. Likväl måste man betrygga sig emot, att en regering kunde ua öfverhuset genom sådana utnämningar, och antalet skulle derför inskränkas till 28. Äfven skulle valet enligt förslagsställarens åsigt inskränkas till vissa klasser: högre embetsmän i armcen, flottan och kolonialtjensten, rättslärda, vetenskapsmän m. fl. Förslaget mottogs utan ringaste invändning, hvilket måste förvåna, då man påminner sig, huru stort motstånd, lord Palmerston under år 1856 mötte, då han valde en utmärkt domare till pär för lifstiden, och huru han af earl Derby och den gamle lord Lyndhurst nödsakades att göra den nämnde personen, som var barnlös och utan arfvingar, till ärftlig pär. Markisen af Salisbury fann grunderna för förslaget förträffliga, men trodde det isyn. nerhet vara af nöden, att handelsståndet blefve representeradt, på det öfverhuset icke måtte blifva alltför ensidigt sammansatt, enär det för närvarande ju egentligen omfattar blott ett af de stora intressena, nemligen landtmannaintresset. Earl Granville yttrade, att regeringen skulle understödja förslaget, och ännu flera lorder instämde i detsamma. Lord Hugh Cairus gjorde endast den invändningen mot Salisbury, att äfverhuset icke borde vara någon representantförsamling. Samtidigt inlemnade earl Grey förslag om att införa ett minoritetsval vid de skotska och irländska pärernas val, tillika med några andra ändringar i hvad angick de skotska pärerna. Äfven detta förslag gick utan vidare omständigheter till andra behandlingen, sedan en pär från Irland, markis Clanzicarde, uttalat förhoppning om, att man samtidigt skulle fråntaga de irländska pärer, som tillika äro engelska pärer, sin rätt att rösta vid valet af de irländska representativa pärerna. I underhuset har icke inlemnats något egentligt politiskt förslag, sedan Fawcett föreslog att öfverföra valutgifterna från kandidaterne till kretsarne, hvilket föll med ett par rösters pluralitet. Likväl fick han sedan ett slags upprättelse derigenom, att han blet medlem af det utskott, som skall behandla valförhållandena, och detta ehuru han icke från början stod på den af inrikesministern Bruce uppsatta listan. Ett försök till införande af hemlig omröstning lyckades icke, ehuru en mängd talare tillrådde denna anordning, bland annat med hänvisning på dess användande i Förenta Staterna, Frankrike, Spanien och Nordtyskland. Lika ringa framgång hade Fawcett med ett annat förslag om att fordra embetsprof som ovilkorligt vilkor för att blifva anställd i diplomatiska eller civila befattningar, hvarigenom man ville hämma det politiska patronatskapets missbruk vid embetsutnämningar. Det mötte egentligen intet motstånd, enär både Gladstone och Lowe — och dessutom lord Stanley — gillade grundtanken, hänvisande till sitt eget nit för dess genomförande; men alla afrådde Fawcett att framtvinga en omröstning, emedan man nödvändigt först måste bestämma en skarp gräns mellan det rent mekaniska arbetet, som skulle öfverlemnas åt skrifvare, och det högre arbetet, som endast kunde anförtros åt de dertill bildade egentliga embetsmännen. Fawcett följde emellertid icke det kloka rådet, och förslaget föll med 2S1 röster mot 30. Äfven böra anmärkas: ett lagförslag af Baines om ansvars1rihet för tidningarne, då i deras referater förekomma straffvärda anfall på personer, förutsatt att referatet är pålitligt; af Gilpin om dödsstraffets afskaffande; afs Gregory om att hålla alla offentliga samlingar öppna om Söndagarne, samt at Hughes om tillstånd till en begränsad handel om Söndagarne. De tvenne sistnämnda förslagen I 7 I lo egpa ban . Alla AFAI.