Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1869, sida 3

UTRIKES. TYSKLAND. Det var lätt att förutse, att offentliggörandet af ett så märkligt aktstycke, som den i går meddelade noten från grefve Bismarck till grefve Goltz af den 20 Juli 1866, skulle väcka ett mycket obehagligt uppseende i Berlin. ,Weser-Zeitung finner det underligt, att det just är kabinettet i Wien, som framdrager detta dokument för offentligheten, och förmenar, att detta just icke tyder på någon vänskaplig sinnesstämning från Österrikes sida, en anmärkning, som man utan tvifvel måste instämma uti. De ministeriella preussiska organerna iakttaga tills vidare full-. komlig tystnad angående detta för den preussiska regeringen högst olägliga offentliggörande. Fordd. allg. Zeit. beklagar sig öfver, att nordtyska parlamentet — trots grefve Bismarcks ,stora tal, och trots de bevisande skäl, hvarmed han bemötte sina motståndare — funnit sig föranledt att med 11 rösters pluralitet antaga det af Twensten och Minster framställda förslaget om införandet af ansvariga förbundsministörer. Den ministeriella tidningen tröstar sig likväl med, att detta beslut skall blifva utan praktiskt resultat, samt att debatten i det hela blef förd på ett sätt, som visade, ,att grefve Bismarck och parlamentet är i fullkomlig öfverensstämmelse angående den stora frågan (Nordoch Sydtysklands förening). Landtmarskalken för hertigdömet Lauenburg befinner sig för närvarande i Berlin för att närmare öfverenskomma om hertigdömets införlifvande i den preussiska staten. Det är nu en särskild fråga, till hvilken provins landet skall läggas, och om det skall utgöra en eller två kretsar. De feodalt sinnade i Lauenburg vilja gerna intaga en särskild ställning och behålla en provincialfond, hvilket dock synes stöta på allvarsamma betänkligheter. Som det synes, komma förhandlingarne härom att blifva långvariga. FRANKRIKE. Allt i lagstiftande församlingen tyder på, att det lider till sessionens slut, samt att nya val förestå. De deputerade, som äro angelägna om att bli återvalda, skynda hem efter erhållen permission för att personligen inverka på valen, och de, som blifva qvar på sina platser, operera äfven I med atseende på dessa val. Man finner sdetta tydligt af de många amendementerna, hvilka likväl nästan alltid uppgifvas, så snart diskussionen börjar. Dessa förhållanden komma regeringen mycket väl till pass; frågan om budgeten behandlas i största hast, och endast någon gång blir det lif i diskussionen. Så skulle den 17 dennes marinbudgeten hafva blifvit antagen utan vidare omständigheter, om icke Puyer-Quertier — , denne Don Quixotte för protektionistsystemet, som ,Siecle kallar honom — begagnat tillfället för at med statsministern börja en tvist angående koloniernas tullsystem. Genom senatsbe slut af åren 1854 och 1856 ha kolonier nas generalråder fått fria händer att för -ländra sina tariffer; detta finner Puyer -Qauertier vara förskräckligt. Rouher had lätt spel, då han härvid försvarade gene —lralråden. Skada att han icke brukar upp träda så ifrigt, då det gäller att förord sden politiska friheten, och oppositionstid -ningarne beklaga med rätta, att debatte Licke blef öfverförd på detta fält. Me m undervisningsbudgeten — budgetens stju m barn — och krigsbudgeten — älskling ör barnet — gick det som vanligt. Duru ngjorde sitt bästa, men gick lika tomhänc on som vanligt derifrån och tröstas allt for la farande med hoppet om bättre tider. Me fot! bristen på folkbildning på landsbygd — — —. — — —— i 2 HT IE KT