Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1869, sida 3

l äessa nå diska invandrare äro villiga och fitiga i sitt arbete, tilipörligt och blygsamt undfallande och fölla af hederskänsla. De fordra också en deremot svarande behandling, hvilket dock der och hvar, särdeles i Mecklenburg, icke alltid är händelsen. Sålunda hitkommo i går tvenne svenskar, hvilka tjent hos en Mecklenburgisk godsegare och nu utan vidare omständigheter entledigat sig ur tjensten, emedan husbonden emot dem tillåtit sig grof, kroppslig misshandling. De sökte nu skydd hos härvarande svenske konsul och funno också hvad de i sådant afseende begärde, särdeles som vid medicinsk undersökning visade — att deras rysgar voro betäckta med en myckenhet blodanjapna valkar och strimmor, uppenbarligen härrörande frän obarmhertigt anbragta käppeller piskrapp. dem deras hjertlöse, omensklige kusbonde tilldelat dem. Surrogat för qvicksiufyer vid sabrikation af hattfilt. (Ur ,Ugeskrift f. Leger). Såsom bekant, äro hattmakare ofta utsatta för qvicksilfverförgiftning, i det de ständigt till betsning af harock kaninskinn begagna en upplösning af qvicksilfver i skedvatten. Författaren har, för att förebygga dylika förgiftningsfall, uppfunnit en ny method, som består i att begagna salpeterundersyra (acide hypo-azotique) i stället för qvicksilfver. Denna nya method har under sednaste året blifvit med lycka använd i en af de stora fabrikerna 1 Paris. När den kommer i allmänt bruk, skola — säger författaren, som den 2 sistl. Mars meddelade medicinska akademien i Paris sin uppfinning — 10, 000 arbetare i Frankrike och 20 3 25,000 i Europa undgå de sorgliga följderna af förgiftning med qvicksilfver. När nöden är störst, är hjelpen närmast. En fattig qvinna vid namn Asplund stod nyligen inför Stockholms polisdomstol, uppkallad för uraktlåtenhet, eller rättare sagdt, bristande förmåga att betala 10 rdrs böter, hvilka hon blifvit ådömd för omkring ett halft år sedan, för förseelse mot renhållningsreglementet. Asplund bad under tårar om en dags ytterligare anstånd, för att söka skaffa ett hem åt sitt 13 månaders gamla barn, under den tid hon aftjenade böterna. En dag beviljades också. En kapphandlare L., som var närvarande för att vittna i ett annat mål, framräckte, då qvinnan passerade förbi bonom, böterna (10 rdr) och tillsade henne betala dem, hvilket ock skedde. En myölnare tänkte en gång göra sig lustig på bekostnad af en stackars pojke, som ansågs vara litet vriden. Hör du, Janne, folk säger, att du är mindre vetande! tilltalade han pojken. Jag vet inte hvad jag är, svarade denne. ,En del vet jag, en del vet jag inte. ,Nå hvad vet du då? fortfor mjölnaren. ,Jag vet, att miölnare alltid ha seta svin. — ,Och hvad vet du inte, dä — ,Jag vet inte hvems spanmål de äta, Höger eller venster. Med anledning af hvad rörande tvisten härom blifvit yttradt, har en gammal kameralist meddelat redaktionen af ,,Jönkö pingsbladet den upplysning, att i Sverge är lag på att körande som mötas skola hålla af till venster. Det är den gamla men ännu gällande gästgifveriordningen af den 12 Dec. 1734, som innehåller ej blott denna föreskrift utan ock en mängd andra huru förfaras skall vid mötande i trånga passager, backar, broar, o. s. v.