Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1869, sida 2

DLDD — !(spbgi.:..a —— Han väntade Fortesquieu, som vanligtvis brukade inställa sig hos honom om qvällarne. — Om han nu kom, skulle han undra hvarför jag sitter här i mörkret, öfverlade han. — Nej, det går inte an, det skulle inte öfverensstämma med mina vanor och kunde väcka någon förmodan hos honom. Han gick hastigt fram till spegelbordet, der ljus och elddon stodo, och i nästa ögonblick var rummet upplyst. Hans första blick gällde hans egen i spegeln synbara bild. I det han upplyftade ljuset, betraktade han sitt ansigte från olika håll, och först då det föreföll honom fullkomligt lugnt och småningom till och med erhöll ett drag af godhet och välvilja, nickade han belåten, hvarefter han satte sig på en stol bredvid soffan, ty at grundsats satt han icke gerna mjukt. Sedan han ställt ljuset på fördelaktigaste sätt, började han att med skenbar ifver läsa om de sednaste kongressförhandlingarne i den uppslagna tidningen. — Han dröjer länge i dag, mumlade han, sedan han suttit nära en half timma med hufvudet lutadt mot den venstra handen. Men kort derefter hörde han Fortesqieus steg, som långsamt nalkades från den motsatta ändan af huset. Vhiteleaf förde tidningen närmare intill sina ögon och tycktes hafva fördjupat sig så ifrigt i de tätt tryckta förhandlingarne som hade Förenta Staternas kongress, i motsats till andra länders parlamenter, varit vishetens skola. — God afton, käre Whiteeaf, utropade Mac Ivor, då han inträdde och kastade sig med förnäm vårdslöshet i soffan.