Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1869, sida 2

; . den 23 April. Staden och Länet. oslentliga föreläsningar. Vid gårdagens föreläsning gjorde professor Dietrichson till en början ännu några ytterligare anmärkningar om färgernas teori. Sålunda framhölls, att skilnaden mellan varma och kalla färger närmast bör fattas såsom skilnaden mellan ljusrika och ljusfattiga. De varma och kalla färgerna sammanfalla nemligen icke alldeles med de ljusa och mörka. Om den varma röda tillrättes med svart, kan den fås mörkare än en kall, såsom t. ex. den ljusblå. De ljusrika färgerna äro således rödt, orange och gult, hvilka intaga ena sidan af spectrum, de ljusfattiga äro grönt, blått och violett, hvilka intaga den andra sidan. Vidare visades, huru jemnvigtslagen gör sig gällande i afseende på färgerna. En ljusfattig färg måste alltid vara tillstädes i större mängd, för att hålla jemnvigt emot en ljusrik. Så intager i svenska flaggan den blå färgen ett betydligt större rum än den gula. Vid färgkomposition bör ingen af hufvudfärgerna fattas. För ett mönster i två färger bör således väljas en bottenfärg, som har en schattering i den tredje färgen. Härefter öfvergick föreläsaren till den praktiska användningen af färgteorien. Praktiskt använda kunna färgerna indelas i naturliga, anstrykningseller skyddsfärger och dekorationsfärger. Af ämnen med