Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1869, sida 1

AA--OM YSL TS-TIDNINGENS BOLAGS TRTGOKERII Dessa platser för populära framställni gar i sång, dans och allehanda åjerf kroppsöfningar afhålla sig från alla elje tillåtna excesser, och om det än ej skul direkte strida emot clownernas inners känslor att göra ett luftsprång öfver de heliga grafven, så fästa de desto stör afseende vid poliskonstaplarne, hvilka mc värdig hållning observerande stå derbort vid ingången. Endast demoiselle Anto suette, en liten, enligt hvad det uppgifve fransysk soubrett:, som i briljant kosty förtjusar gästerna i det stora cafe char tantieet .,, Walhalla, tror sig ej behöfv iakttaga någon konsideration. Hon sjur ger fransyska, och hvad hon sjunger ha ännu ingen dödlig förstått, det skulle så ledes vara onödigt att kontrollera texte till hennes visor; men begripliga för all äro de rörelser, de gester, med hvilka hoi beledsagar sin sång, och det är mycke beskedligt gjordt af polisen att ej bring: denna sjungna cancan i öfverensstämmels med den allmänna helgelsen. Vid detta tillfälle vill jag meddela er en liten polishemlighet. Det finnes i Berlin en mängd lokaler, i hvilka gästerna roa sig med att åhöra sång af i regeln tvetydiga fruntimmer. Man skulle kunna kalla dessa damer sifener, om de vore mera tilldragande. Vanligtvis låta de ackompagnera sig af en violin eller af piano. 3. Konserten brukar aldrig börjas förrän kl. i10 på aftonen, och under timmarne från kl: 1 till 3 efter midnatten vankas de bäsva inkomsterna, hvilka af damerna insamlas på notbladet. Här sjungas allehanda visor af pikant innehåll; ju senare på nätten, desto mera eggande och kittlande blir den musikaliska underhållningen i dessa mestadels underjordiska lokaler, tilldess den når sitt slut i en allmän, gäster och sångerskor omfattande, ömhet. Dylika konserter se mycket fria och improviserade ut. Kupletten, som ju vill hafva trädt i folkvisans ställe samt ger sig utseende af ögonblickligt och planlöst tillkomna epigrammer, bildar en väsentlig beståndsdel af programmet. Allt är försedt med en riktigt populär anstrykning; och den illusion är möjlig, att man i det kalla Nordtyskland har framför sig en de italienska improvisatörerna liknande företeelse. Stor villfarelse! Allt, som i Berlin föredrages offentligt, på teatrarne, i cafö chantanterna, i de underjordiska konsertlokalerna, genomses i förväg omsorgsfullt af polisen, och icke ett ord får sjungas eller talas, som ej erhållit sanktion af nämnda myndighet. Bakom den pikantailste kuplett står polistillåtelsen. Det är sodt att veta detta: vetenskapen skyddar alltid mot illusioner! Under den heliga tiden sköter polisen sitt embete med lämplig stränghet: witzen soch glåpordet tiga tillochmed på sin) elsjest aldrig bestridda terräng. Berlin har liksom blifvit ett helgon med 700,000 hufvuden. Tillochmed det annars äfven till mycket oheliga saker begagnade vattnet i Spreefloden blir under påskveckan heligt: på Långfredagen hemta från och med midnatten tusentals intelligenta berlinerskor af det heliga vattnet, för att helga sig dermed eller, hvilket hos fruntimmer betyder detsamma, konservera sin skönhet med de heliga dropparne. På vissa ställen vid Spreen är då i midnattsstunden ett lefverne och en brådska, som om det vore fråga om verldens aldrakostligaste ting. Ofta uppstår en liten drabbning, i hvilken vattenkrukorna bilda ett farligt vapen — nattliga amazonstrider, och ju hetare dessa utkämpas, desto heligare blir naturligtvis vattnet, om hvilket man slåss. Att åskåda detta, är redan ett litet påsknöje. Men vi ha dylikt äfven i större skala, Kyrkorna äro på Långfredagen och Påskdagen så öfyerfyllda att man nu kommit på den tanken att på dessa dagar hålla gudstjenst äfven i stora konsertsalarJag vill icke närmare undersöka alla dessa kyrkogångares fromhet. Men när man besinnar, ätt presterskapet nyligen räknat ut, att endast 15 procent af Berlins ullväxta kristna befolkning i genomsnitt desöker kyrkan, så kan det vara tillåtligt tt söka serskilda orsaker till den plötsiga begärligheten efter påsk-gudstjenstera. Låtom oss dock ej uppehålla oss derned. Låt oss endast kasta en blick in i )omkyrkan, hofkyrkan. Här råder en förånande trängsel och rörelse. Alla gångar ro fullproppade med menniskor. Hundraus finna ej plats, utan måste återvända. lla dessa menniskor ha mindre kommit it för att vara fromma, än för att få öra domkyrkokörens herrliga sånger, hvilen på dessa dagar utmärker sig genom na bästa prestationer. Men under det ängden hängifver sig åt den herrliga njutngen af en oöfverträfflig kyrkosång och ssnar på de konstfulla röstförslingringari en Palästrinas m. fl:s kompositioner, den regelbundet offer för en industrigren; ilken just spekulerar på andakten. Det är t intressant faktum, att Berling ficktjufvar ra sina bästa affärer i domkyrkan under dstjensten. De roa sig dervid äfven ed allehanda slags puts. Så fann häridagen en dame, då hon vid utträdet ur rkan ville offra ett mynt i bäckenet, till I stora öfverraskning i stället för sin egen rtemonnaje ett halit dussin fremmande lana i sin klädningsficka, men de voro a tomma. Ett slags obetvinglig nyfikenhet företer nu alltid på Långfredagen vid solnedgen utanför synagogan. Det är den ma, då judarne inleda sin Passahfest(?), 1 Synagogan — en för några år sedan bordad, väldig och prägtig byggnad i aste mauriska stil — är på denna timhögst briljant upplyst: den mnracanta