Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1869, sida 1

Berlin under Paskveckan. (Från H.-T:s korrespondent i Berlin.) ) .Påsken är i Berlin dödande tråkig utropade nyligen en fremling, söm begå den oförsigtigheten att hitkomma i påsl veckan, för att roa sig. Den olycklige Han hade trott, att det moderna förenad Sodom och Gomorrah, såsom Berlin s gerna kallas från predikstolen, aldrig hvi lade ut från de orgier, hvilka här dagligen till trots för vredgade presters alla moral predikningar, på herr Tittfass tjocka an nonspelare erbjuda sig åt publiken. För skräckliga villfarelse! Vi äro mycket bättre än vårt rykte! Vi ha en mycket sträng -lordning i afseende på påskveckans helig. hållande! Polisen bevakar icke blott vårs steg och handlingar, den förstår äfven at med osynliga trådar leda våra betraktel. sser: den tvingar oss att under påskveckar vandra framät med allvarliga ansigten, som det ock endast är tråkighetens allvar, som ansigtet återspeglar. Den ofvannämnde fremlingen hade gladt sig åt en stor opera, en munter balett, ett klassiskt skådespel, men de kungliga teatrarne ha serier. Godt! då skall Friedrich-Wilhelmstädter-teatern uppfriska mig med en vild, kittlande Offenbachiad, säger den fremmande för sig sjelf; men se, denna teaters flinande, glädjesprutande sånggudinna har insvept sig i en sorgemantel; hon öfverlemnar sin scen åt några mycket tama lustspel, i hvilka anständigheten undantagsvis sköter hofmästarens embete. Näväl då, till , Wallner-Teatern! En äkta Berlinerfarce med pepprade kupletter verkar på den friska menniskans välbefinnande såsom en biffstek å la Tartare, och Helmerding med sin oemotståndliga, drastiska komik förstår att hålla skrattmusklerna i ständig rörelse. Ack, äfven Wallnerteatern står sörjande i säck och aska, och Helmerding är stum. Må göra alltså! Låt oss stiga ännu några trappsteg längre ned: vid midnattstiden till Orpheum, till balhuset eller något annat ställe ,,der det går trefligt tille. Stackars sremling, du går en ny illusion till mötes. Förgäfves har du gladt dig åt en stormande cancan, åt en ,bal des aimables rouges eller dylikt: under påskveckan lansas icke ens der, hvarest dansen enlast är och skall vara en exposition. Du inner Orpheums lokaler strålande upplysta åsom alltid. Konsertmusik smattrar munert i ditt öra, men lokalen är tom, och le få Veneris prestinnor, hvilka ställt sig ill revy, smyga matta framåt, dragande fter sig sina salongrobers ofantliga släp, ech vresiga samt tigga för i ill oupphörligt om cigarrer. hmed in i cases chantanverna inger sig den allmänna kristliga sorgen. IT j be 2Z2 — — — — rrespondens har, af brist på utu kunnat införas. NR peg., st Tr DT