Göteborg den 20 April. Staden och Länet. Väderleken har på de sednaste dagarne blifvit alltmera vårlig. Värmen har hållit sig omkring 10 grader midt på dagen och grönskan framträder redan märkbart. Vårarbetena äro i full gång på sina ställen uti stadens omnejd. Söndagens ytterst behagliga väderlek hade utlockat en väldig skara promenerande i aller och andra anläggningar, Trädgård.sföreningens park icke att förglömma, hvilken med denna dag öppnade (stängde?) sina portar, och der restaurationen nu åter blifvit tillgänglig för allmänheten. På e. m. rådde i Nya Allen en formlig trängsel, i det en folkmassa samlat sig derstädes, som säkerligen uppgick till öfver 10,000 personer. Anledningen till denna talrika samling torde i främsta rummet ha legat i en offentliggjord inbjudning af en hr ,, Pedersen från Köpenhamn till kappkörning på velociped; men då sjelfve inbjudaren icke vid tillfället lät sig afhöra, kom någon täfling ej till stånd, utan inskränkte sig det hela till, att ett par härvarande amatörer, hvilka redan vunnit mycken färdighet i behandlingen af det nya sortskafsningsmedlet, gjorde några turer fram och åter. — Oslentliga föreläsningarna, Vid gårdagens föreläsning afslutade professor Dietriclson den estetiska formwiläran, efter att hafva gifvit en kort öfversigt af ornamenteringen inom byggnadskonsten. Denna konst är den svåraste att hålla fri från lögn i stilen, och isynnerhet är detta fallet i afseende på materialet. Teglets öfverputsning är ett ständigt våra ögon stötande exempel härpå. Hvad ornamentets uttryckande af byggnadsverkets bestämmelse vidkommer, så bör åtminstone i allmänna drag uttryckas hvad byggnaden skall vara till, om den skall uttrycka en tung, allvarlig eller lätt, glad bestämmelse. Föreläsaren genomgick i största korthet de mest brukliga ornamenterna. Kolonnen förekommer mest i privatbyggnaden jemte nalfkolonnen, mindre är der bruk för pearen eller halfpelaren, den så kallade piastern. Kolonnens delar äro basen, kropen, halsen och kapitälen. Ofvanpå koonnerna ligger arkitraven, och ofvanpå lenna åter Frisen, som antingen är fortöpande eller afdelad genom triglyfernaolonnen var hos grekerna alltid bärande; romerska triumfbågen förekommer den örst såsom tom dekoration. I Götiska ysgnadskonsten förekomma förnämligast le fönsterbågarna uppåt afslutande wiraverger, sträfhelarnas afslutning genom måtorn, som kallas fialer, och de uppför ek——————————i 8