Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1869, sida 2

Något aflägsen från qvarnhusen, magainerna och den rymliga, med bräder, jelkar och toma mjölfat uppfyllda gården, åg karaktärsbyggnaden ganska täckt vid tranden af floden. Denna hade här, mappt fyra hundra alnar från sin mynling, redan antagit karakteren af den närvelägna viken. Flera pråmar och breda färjbåtar lågo förtöjda invid stranden samt visade att loden ej var tillgänglig för ångbåtar och större segelfartyg, och att samfärdseln mellan dessa och qvarnen endast kunde åstadkommas genom omlastning. Den blomstrande affär, hvars medelpunkt qvarnen bildade, led emellertid ej någon skada derigenom, lika litet som det kringliggande landskapets täckhet inskränktes genom att strömmen framflöt öfver sank, hvit sand och glättade stenar. Vid fällningen at de för sågarne bestämda träden hade man alltid med klok omsorg skonat det täcka nybyggets närmaste omgifning. Skogen erbjöd derföre samma anblick som förr, då endast några infödda jägare och fiskare upplifvade flodmynningen och med säker hand, från sina barkkanoter, slungade det skarpa spjutet efter den skimrande forellen. Sedda från viken erbjödo de med hvitmålade bräder beklädda boningshusen en serdeles behaglig anblick mot den skogbetäckta bakgrunden, isynnerhet under sommaren, då färgkontrasten förhöjdes genom de mörkgröna löfmassorna. Från boningshusets östra gafvelrum njöt man en hänförande utsigt öfver den på tre sidor af hög skog omgifna viken samt de närmare och aflägsnare öarne, hvilka