Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1869, sida 1

Hur lätt kunde ej hans underbara lefnadshistoria hafva missbrukats, om man hade framställt honom med hans anspråk som en bedragare? Ja, ja, inte alla menniskor äro nog ädelsinnade, — men hvartill dessa betraktelser? Jag följde — jag kan säga det öppet — en känsla af nyfikenhet, och hade den stora tillfredsställelsen att se min ringa uppoffring af tid och möda krönas af den bästa framgång. Den försigtighet hvarmed jag nalkades min unge väns fru moder, för att bereda henne på den nästan otroliga lyckan att hon skulle återfå sonen, och familjen Mac Ivor en chef, visade sig vara öfverflödig. Jag behöfde blott visa två af kännetecknen, halsbandet ock det sönderrifna brefvet samt beröra det sällsamma sammanhanget med några få ord, för att väcka modershjertat och skingra de sista möjliga tviflen. Ja, min bäste Mac Leary, det var en gripande scen, hvilken jag skall minnas ända tili min lefnadsafton, och hvilken ni borde hafva bevittnat, Men ni höll er borta, och oaktadt alla uppmaningar kunde ni Pj förmås att komma till oss, Vi måste således i detta rysliga väder begifva oss ill er boning för att hjertligare helsa er, in vid det första, flyktiga sammanträffanlet med min unge vän, Advokaten tystnade och betraktade det utryck, som hans meddelanden utöfsade på säckpiparen, synbarligen för att deriter rätta sitt vidare uppförande. Men långe Rob satt skenbart kall, med yggen lutad mot den grymtande björnen, ch händerna hopknäppta omkring sing! ippdragna knän, Hans hufvud pår lätt! utadt bakåt, och likasom hos en blind