— Välan då, gode Rob, återtog Mac Ivor och ett till hälften illistigt, till hälften förläget leende flög öfver hans rätt vackra ansigte, — äfven nu är det på samma sätt; jag vill derför i få ord säga er hvilka omständigheter jag har att tacka, att jag befinner mig hos er. Ni kan inse, gode Rob, att ett födelsemärke, ett halsband och återstoden af ett bref erbjuda ganska svaga utgångspunkter för att uppsöka ett föräldrahem, om hvilket man ej förr haft någon aning. Vidare upplysningar kunde er svägerska inte lemna mig, och det kostade äfven möda att erhålla detta af henne, ty — måtte Gud likväl låta henne lugnt sosva i sin graf — drif. ven af sin tillgifvenhet för mig. kunde hon endast med svårighet försona sig med den tanken. att jag, efter hennes död, ej längre skulle betrakta henne som min mormorsmor. Med dessa tre bevis i fickan och en ganska knapp penningsumma begaf jag mig med Dougal, som jag tog i min tjenst