perligt. Andre älskaren, hr Richard, är en helt ung man med särdeles fördelaktigt yttre, naturlig i sina rörelser; han måste helt nyligen ha börjat sin teaterbana. En ingenut har sällskapet också i mille Claryd en helt ung dame med ett behagligt yttre och ytterst lislig i sitt spel. Hon skorrar betydligt, men det varder henne förlåtet för hennes ansigtes skull. Ilon lär ha mycket höga slägtingar här i staden, säger ryktet, men det talar väl ej nning. De tre damernas toiletter äro ikt fina, skada att scenen är så liten, tt de ha lite svårt att ledigt röra sig i sina vidlyftiga, släpande rober. Der har ni nu ramen, som omsluter den celebre mr Levassor, när ban uppträder i komedier öch vaudeviller, i hvilka han crterat en roll. Det är märkvärdigt att se den vigör Levassor eger vid så framskriden ålder; han är rask och liflig som en ung man och man kan ej skönja någon ansträngning. Se honom t. ex. i Brelan des troupiers spela tre olika karakterer, eller i Les confcerences de mr Boubichow icke mindre än tyra och man häpnar öfver en sådan förmåga, en sådan spänstighet i lynne och sinne, eller se honom i La soeur de Jocrisse, samma pjes som är bekant under namnet ,,De begge domestikernal, i hvilken han spelar Knut Almlöfs roll och man måste erkänna alt han har någonting utomordentligt. Och hans chansonnetter sedan, hans Bonhomme, Le maitre decole, hans parodier på Robert och Lucie och hans Le mai de mer — sådant kan ej beskrifvas, det måste ses. Hans första 8 representationer ha varit till trängsel besökta, utom en enda, och om Thorsdag börjar ett nytt abonnement på 4 representationer. Enligt hvad det berättas, har dramatiska teatern engagerat Levassors sällskap för ett par tre representationer, ty kongl. familjen vill nödvändigt se Levassor, men etiketten lär förbjuda att kongl. familjen besöker en second-teater. I Danmark håller man ej så strängt på etiketten i den vägen. Men kanske något annat skäl finnes, t. ex. att denna teater, som var nog kortsynt att söka vilja störta den dramatiska och den lyriska med, ej ansågs värdig att få nåson gång se inom sina väggar de kungliga. Hvad vet jag? Våra stora konstdomare försmådde naturligtvis att besöka den konsert, som i tidningarne nyligen annonserades af fröken Ottilia Lundeqvist. Det var en obekant storhet, en liten storhet. Ja, de hade rätt, hon var obekant och isynnerhet liten, denna konsertgifverska, icke stort större än att hon kunnat passa till maka at t. ex. amiral Piccolomini eller någon storhet i samma väg. Denna fröken Lundeqvist är en sådan der dverginna, men vältormad af naturen med ett vackert ansigte och en altröst, stark, djup och välijudande, nästan som Caris; hon är med ett ord en underflicka och det är verkligen besynnerligt att ingen impresserio, jag vill nu ej tala om hr Hessler, tagit reda på detta fenomen, som i Amerika skulle ådraga sig offentlig uppmärksamhet och draga ofantliga summor till sin impressario. Det är i sanning underbart att se och höra denna flicka, nu 18 år gammal, ester hvad det vill synas, med sin lilla, välformade figur, sitt korpsvarta hår, frappant välbildade ansigte och framförallt präktiga röst — jag önskade jag vore en Strakosch. Hon är syster till en vacker sicka, som för någon tid sedan var anställd vid kgl. teaterns lyriska scen, men som nu skall knyta hymens band med en aktad, ung fabrikant här. Mindre teaterns sujetter torde väl ej våga på att öppna spelterminen efter Levassor. Flera personer ha sökt hyra teatern till hösten, då allt skulle ställas på en annan fot, men teaterns egare, hr Hammer, är icke af det folket, som snart deciderar sig, han föredrager att välja så länge bland väplingen att han stannar bland starren. Hr Hessler lär återigen fundera på att bilda en trupp, men hur det går med den saken står ännu i fria fältet, viljan hafver han nog... En vacker talang har plötsligt visat sig på vår inhemska dramatiska horisont, amanuensen i riksarkivet hr Edvard Beckström, som genom sin dramatiska skizz .Kronan redan fästat uppmärksamheten på sig. Ilans arbete har slagit mycket an och förtjenar det i flera afseenden. Hr B. är känd som lycklig skald och han är en musikrecensent med anseende i en af våra stora tidningar. Den bland Mindre teaterns sällskap, som kan sägas ej ha förlorat på sitt engagement här, är den i Göteborg bekante unge skådespelaren hr Hellander, som till hösten blifvit engagerad vid dramatiska scenen och i afton der gör sin entrö i en