Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1869, sida 1

Stockholmsbref. (Från H.-T:s utgifvare.) Stockholm d. 14 April. Det låter bra trivialt då jag tillåter mig säga, att våra riksdagsmän ej just få hvila på rosor; har någon vunnit lagrar, så minsann det ej duger att han lägger sig och hvilar på dem, utan det gäller att gå vidare, att ej förtröttas på vägen, utan taga ut stegen till nytt arbete, nya strider. Det der ha vi då tänkt på förut mången gång, representanten har sannerligen icke kommit hit för ro skull, han har ett strängt arbete och han får ej förlora modet derför att man tillfogar honom styng både från ena eller andra hållet; i dag just ha vi för våra ögon sett klara bevis på hvilket ansträngande arbete representanterne få underkasta sig. I dag morgse började nemligen diskussionen af den vigtiga armorganisationsfrågan, på visst sätt vårt vara eller icke vara; man började debatten kl. 10 f. m. och kl. 3 slutade den, utan att sjelfva kärnpunkten, principfrågan, då kunde afgöras, och i afton kl. 6 började diskussionen ånyo och fara värdt är, att den i natt eller ens i morgon natt hinner bli till slut afgjord. Det är sannerligen ej någon småsak att så der i timtal sitta spänd dag från dag och den, som ej försökt det, torde svårligen kunna göra sig ett begrepp derom, Men intressant har det varit för oss åhörare i dag att lägga märke till hvad än den ena kammaren, än den andra haft att säga i denna fråga; men efter ett sådant der löpande än till den ena, än till den andra kammaren känner man sig liksom lite kollrig i ,,det s. k. hufvudet, såsom en person här brukar säga. Jag skall derför alldeles icke plåga er med något slags redogörelse för hvad grefve Henning Hamilton i första eller hr Johannes Andersson i andra kammaren i dag yttrat, icke ens skall jag inlåta mig på nås-a gissningar om hela det Abelinsta förslågets ändalykt, ehure det alls icke vore svårt att derom yttra åtskilligt, som hvarken er riksdagseller er telegrafkorrespondens skulle komma att dementera, utan jag ber att få öfvergå till några rent menskligt Stockholmska frågor.