Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1869, sida 2

med alla tillbörliga medel upprätthålla freden. Vi hafva under anåra omständigheter gjort samma ansträngningar i Occidenten (och skola ytterligare göra dem), som vi nyss gjort för att bevara freden i Orienten. Hr Thiers talade denna dag om ministeransvarighet. Jag vet icke, under hvilka vilkor den någonsin skulle kunna införas, men jag vet. att det gifs en ansvarighet, som ingen skulle undgå hvarken inför Gud eller inför menniskor. Det var den, att genom obetänkta steg, genom för långt drifven ömtålighet, genom personlig äregirighet sätta freden i fara. En hvar som, gifvande efter för ett retligt lynnes impulser, utan obetingad nödvändighet och utan att landets ära och intressen fordrade det, skulle kasta två fria nationer emot hvarandra, den skulle utsätta sig för en sträng dom af historien och relan nu hafva att inför sina medborgare aflägga en svår räkenskap. Man säger, att kejsarens regering ej har någon politik. Den har en politik i fredens. (Mycket godt!) Den skall hon fullfölja med alla löfliga medel, den skall hon försvara och, om hon kan, påtruga andra densamma. Regeringen vill freden, och för freden äro våra bemödanden förenade i nutiden och framtiden. Med landets understöd, med representationens medverkan skola vi bevara freden, och framför allt med Guds hjelp, som dertill icke skall saknas. (Lifliga och ihållande bifallsyttringar). I senaten slog krigsministern Niel äfven an de fredliga tonerna och försäkrade, att regeringen hyste idel fredliga afsigter. Men då Michel Chevalier ansåg att den icke bättre kunde ådagalägga sin kärlek till freden än genom en förminskning af den stående armöen, dref hr marskalken den misstänkta satsen, att den bästa garanti för freden vore en stark fredsfot och respektingifvande krigsförberedelser. Ett faktum är, att man på fredsfot har 400,000 man under fanorna, under det fredsfoten tillförene blott utgjorde 300,600 man. Då likväl vinden i de högre regionerna för dagen blåser i fredligt väderstreck, har man för ögonblicket cirka 40,000 man permitterade, hvilket förhållande marskalken bemödade sig att karakterisera som ett stort fredstecken. Denna permittering förlorar dock all betydelse genom hvad marskalken förut förklarat, nemligen att öfvergången från fredsfot till krigsfot, till till följd af den nya organisationen, nu är vida lättare än förr. Sanningen i allt detta torde vara den, att regeringen för ögonblicket ej vill hafva krig, utan gent emot Tyskland följer en afvaktande politik. Men den stora faran ligger just deri, att den nya organisationen sätter den i tillfälle att när som helst ändra system och slå in på krigspolitiken. Det är det eviga hotet, som ligger i de stora krigsrustade armåerna, hvilket verkar så förlamande på hela Europas handel och industri. AMERIKA. Enligt hvad kongressen beslutat och president Grant stadfästat, skola de konstitutioner, som för staterna Virginien, Mississippi och Texas utarbetats af vederbörande konvrenter, föreläggas primärförsamlingarne att af dem antagas eller förkastas. Deretter skall anordnas valet af de verkställande myndigheterna i dessa stater. Vid inträdet i kongressen för dessa staters representanter är dock fästadt det vilkor, att negrernes rösträtt fullt skall antagas.