Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1869, sida 2

Ryska folksången uthrisslad i Helsingfors. Ryska tidningen Golos af den 26 Mars meddelar följande korrespondens från Helsingfors: I, dagarne har i Helsingfors poliskammare förehafts en undersökning om det stoj, som för två veckor sedan förefallit i teaterkafeet. Åt denna sak gaf man som det tyckes från början betydelsen af en politisk demonstration och i följd häraf anställdes en undersökning på högöfverhetlig befallning. Ett stort antal personer, uppkallade som vittnen, berättade i korthet följande: Egaren af kafeet, Kleineh, hade arrangerat en musikalisk aftonunderhållning och för det ändamålet engagerat en rysk militärmusikkår. Önskande göra publiken bekant med de stycken, som skulle utföras, vände han sig till den äldste musikanten och begärde af honom ett program för att uppspika det på väggen. Men ett program var icke uppgjordt och musikanterna spelade derföre hvad de behagade. Under aftonens lopp spelades några gånger de finska nationalsångerna: , Vårt land och ,Björneborgsmarschen, hvilka mottogos med det lifligaste deltagande och ropen bis. Omkring kl. 10 rann det häradshöfding Tammelin och assessor Hedström i hågen att begära få höra ryska nationalhymnen (hvilken, såsom vi efteråt erfarit, ryska militärmusiken icke har rättighet att spela på dylika förlustelseställen). Den förstnämnde började, enligt sin egen utsago, begära den ryska hymnen, den sistnämnde deremot gick sjelf fram till musikanten för att personligon be dem om hymnens utförande. Då de första tonerna af, Bosch e czarja hranij (Bevare Gud vår czar) ljödo hördes, enligt flere närvarandes utsaga, några hvisselpipor och derefter från skilda håll nog långvariga hyssjningar. Musikanterna, statsrådet Rodionoff och kapten Danilovitsch förklarade, att de icke hört dessa hvisslingar, andra vittnen förmälde dock att de hört några hvisslingar, men att de icke veta från hvilka personer de utgått. Ett vittne tillade att han öfvertalat några unga män, hvilka han misstänkte för deltagande i hvisslingen, att icke ställa till oordning, men hvarken han eller kafeegaren kände deras namn, än mindre om de voro studenter eller ej. En stor del af vittnena, bland dem en rysk officer, och musikanterna uttalade den åsigt, att byssjningarne utgingo från dem som hvisslat. Efter afslutandet af ryska hymnen följde ljudliga applåder och ropen bis, hvärpå följde ett upprepande af hymnen, som vid slutet helsades med handklappningar, uppblandade likväl med några hyssjningar. Då gaf värden tillkänna att hymnen måste afbrytas, emedan man icke hade rättighet att spela densamma vid så beskaffade musikaliska aftnar. Intet af vittnena kunde namngifva personer, som hyssjat eller hvisslat; men de förmodade att det varit studenter. Intet vidare anmärkningsvärdt blef utredt vid undersökningen. Universitetets rektor sammankallade den akademiska ungdomen till ett allmänt möte och bad studenterna uppgifra hvilka af dem den ifrågavarande qvällen varit närvarande i teaterkafäet, en begäran som studenterna ätven uppfyllde. Det är okändt om denna sak skall ha några vidare följder och huruvida det blir oundvikligt för universitetets disciplinskommission att med afseende å de misstänkta studenterna vidtaga några bestraffningsåtgärder. Så långt korrespondenten till det ryska bladet. Tidningens egen följetonist, pseudonymen Nil admirari tillägger med anledning af denna sak i numret för den 28 Mars följande reflexioner: Uti teaterkafeet i Helsingfors har den ryska nationalhymnen blifvit uthvisslad! en tilldragelse i sjelfva verket högst kränkande för vår nationella egenkärlek. Men månne vi icke i densamma sjelfva ha en större skuld än de helsingforska hvisslarne; ty, se, strängt taget, uthvisslade helsingforsarne, ur deras synpunkt betraktadt, en främmande hymn: ,Bevare Gud vår czar, men icke sitt ,, Vårt land. De finska lagkloke kalla icke den ryska monarken czar såsom han benämnes i hymnen: de känna blott en finsk storfurste. Men hvem stiftade detta storfurstendöme Finlaud om icke just vi ryssar, dessutom vänskapligt dermed förenade det af Peter den stores svärd eröfrade Wiborgska guvernementet, som dock redan ,,utan något vilkor var inkorporeradt i kejsaredömet. Men detta är icke allt! Till och med det ryska pappersmyntet, som dock kurserar i utlandet, emottages icke öfverallt i detta kuriösa furstendöme, hängande liksom mellan himmel och jord. Se här två rubel för min middag, vänder ni er i Finland till uppassaren på en restauration. Mig tillkomma åtta mark?, svarar han icke utan stolthet. Nå, då är ju allt klart. Jag vet ej — var god ge mig åtta mark. Föröfrigt äro i sjelfva verket två rubel icke fullt åtta mark, ty finnarne hålla, icke blott ur politisk synpunkt utan äfven af kommersiel beräkning, den ryska rubeln lägre än dess nominella värde är, liksom de ju öfver hufvud taget anse allt ryskt lägre än sitt finska. Nå, tagen nu reda uppå hvad detta Finland då är! Enligt geografien är det kantänka. en rysk provins, enligt sitt officiella språk hör det till — Sverge, och folket — talar finska,