Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1869, sida 2

Den dunska kolonisationen af östra Grönland. Härom meddelas i Köpenhamnstidningen ,,Dagbladet följande intressanta underrättelser: ,, Såsom bekant är, erhöll engelsmannen S. W. Tayler år 1863 ett statsanslag at den danska regeringen för att anlägga kolonier på östra kusten af Grönland. Med tillhjelp af handelshuset Gibbs Son i London kom förslaget i gång redan på sommaren samma år. Med två ångfartyg försökte Tayler komma in till östra Grönland, men isen bildade öfverallt en ogenomtränglig damm längs kusten, och efter många fruktlösa försök gick han ut på hösten omkring Cap Farewell till kryolitbrottet Ivigtut och kolonien Julianehaab, hvarifrån han redan samma år efter en farlig resa kom tillbaka till England. Året derpå byggdes ett fartyg, som skulle vara tillräckligt starkt att motstå hvad is som helst, och med detta anlöpte man år 1865 från Island såsom station åter den ost-grönländska isen, men likaledes förgäfves. Framemot hösten gick Tayler åter omkring Cap Farewell, men denna gång tvärs öfver Davis-sundet till den del af Amerikas kust, som ligger gent emot kolonien Sukkertoppen på Sydgrönland; här ville han begagna den medtagna materielen till att försöka anlägga en koloni. Men han fanr förhållandena här långt mindre lofvande än på Grönland under samma bredd. Der saknades till och med den tarfliga vegetation af pilbuskar och bär, som upplifvar till och med de nordligaste trakterna af Grönland, och någonting liknande menniskobostäder syntes icke heller till. I denna öken skyndade kolonisterna att uppslå sina trähus på en med mosslupna klippblock öfversådd slätt; ty det närmade sig redan till vintern, och denna infann sig snart med en stränghet, mot hvilken den grönländska kunde anses såsom en obetydlighet. Såsom man kan tänka sig, fick den sålunda improviserade kolonien lida många försakelser. Icke en gång vildt kunde man förskaffa sig, ehuru talrika renar förmärktes i närheten; men på vintern infann sig dock en utsvulten björn, som blef skjuten vid husen och använd till föda. ÅÄndtligen öfverraskades kolonien fram emot våren af några fattiga eskimåer, som kommo åkande i hundslädar: de blefvo genast tagne i tjenst och förstodo också att uppsöka renar och förse kolonien med vildt. Men det lyckades hvarken att samla ett större antal infödingar till stället, eller för kolonisterna sjelfve att idka någon djurtångst eller fiske. Efter tre vintrars törlopp blef kolonien år 1868 helt och hållet öfvergifven. Ett fartyg utskickades från England för att hemta både kolonisterna och bohaget; men ge